tisdag 28 december 2010

Rid med eftergift

Tänkte skriva lite kortfattat om eftergiften. Att kunna ge efter utan att bli slapp och långsam, ja det är ju det som är frågan. Det handlar återigen om att ha ett mål och veta vad man vill. Då är jag tydlig gentemot migsjälv och min häst och skapar trygghet.

Jag tar ett enkelt exempel: Jag vill att hästen skall gå in i skritt från halt. Hur vill jag att hästen skall reagera? Jo att den ska söka min hand och lugnt med bjudning från första steg gå framåt. Hur ska hästen veta att det är så jag vill att den ska göra detta? -Jo den måste få information och få pröva sig fram och bli bekräftad när den gör rätt snarare än bannad när den inte förstår.

Bästa sättet är alltså att med en mjuk kontakt på tygeln, ett avspänt säte ge hästen en kvick "nudd" med skänkeln. Om hästen reagerar som jag vill ger jag den eftergift genom att slappna av i skänkel (det har jag redan gjort efter nudden) ge efter och möjligt ännu mer i sätet samt följa med fram med handen något för att få hästen att sträcka sin nos med bibehållen kontakt.

Får vi ingen respons på vår "nudd med skänkeln" får vi upprepa hjälpen någon kraftigare för att sedan belöna med eftergift. Vill du ha kvick respons av bakbenen ska skänkeltrycket vara kvickt och distinkt. Så här får man hästen att öppna sin känslighet och bli "berömfiskare" en fiskare efter eftergiften och komfortzonen.

Om du viskar kommer jag anstränga mig för att lyssna (särskilt om det är något roligt du ska berätta, men det är det alltid eftersom du är så rolig, härlig och trygg) Skriker du och gapar elaka saker däremot kommer jag att hålla för öronen, bli sur, apatisk eller rädd beroende på vilken personlighet jag har.




video med Reiner Klimke

torsdag 23 december 2010

Rid med nosen fram!

Tänk att det är ett spdant "inrotat" begrepp att till varje pris tvinga ner hästens huvud och därmed även ofta med följd av hästen viker in huvudet. Den stora väsentliga skillnaden, är faktiskt hästens förtroende för sin ryttare. När vi tvingar in hästens huvud tar vi bort dess försvar. Hästen är på mycket svår att lösgöra inte minst mentalt. Men det är ju ofta den lätta vägen, eftersom de andra alternativet: ett förtroende från hästens sida där den söker ryttarens hand kräver betydligt mer skicklighet och känsla från ryttaren. Framförallt krävs det av ryttaren att hon eller han ska vilja förstå sin häst och "ge" sin kropp och själ. En deltiden häst kommer instinktivt "protestera" när ryttaren tar tyglarna. Den kommer antingen vika in huvudet (för att komma undan handen) eller dra upp huvudet och trycka emot för att försvara sig. Kan vi tänka oss in lite i hästens situation? Munnen är av kött och blod! Tänk på hur du introducerar din kontakt ned hästens mun. TAR du tyglarna(roffar åt dig dom) eller smyger du upp dom och lugnt bara erbjuder en följsam kontakt? När hästen förtoendefullt söker ryttarens hand kommer nosen vara längst fram, ryttaren kan då driva hästen bakifrån till stöden. Kom ihåg att för lite stöd är lika fel som för mycket. Dvs hästen ska varken hamna framför eller bakom stödet. Hösten ska söka ryttaren erbjuda och tillåta.

onsdag 22 december 2010

vinterbild


I brist på annat kommer lägger jag upp en bild på mig o Zabin här, en fin vinterdag på väg mot ridhuset.

måndag 13 december 2010

Planeringen är A & 0

Har du idétorka när du går till ridhuset?? Dåhar du förmodligen för få verktyg i din låda och behöver planera bättre!! Då blir träningen roligare och mer effektiv.
Förts behöver man ett träningsupplägg. För hästen behöver räningen trappas upp och trappas ned om den ska fungera som bäst. Exempelvis kanske du rider ut två-tre dagar i veckan och dressyr fyra med ibland en vilodag. Det beror ju på vad man har för mål med sin häst och träning. Generellt sätt är ju en allsidig träning det bästa för hästen, dels för "huvudet" och kroppen.

Jag hävdar också att det "ingår" i ryttarens utbildning att hoppa. Det behöver inte vara avancerat men bra att "leka lite" få renodla hjälperna utan att "krångla till det" och släppa lite på kontrollen. Att longera/tömköra hästen en dag i veckan eller i vissa fall som en del i uppvärmningen är också jättebra och ett tillfälle att se sin häst från marken.

Så här kan min vecka se ut på Wille: Mån: dressyr lösgörande kortare pass. Tis: Dressyr Ons: uteritt Torsdag: dressyr Fredag: lösgörande dressyr Lördag: Uteritt Söndag: longering/dressyr.

Sen kan givetvis planen se olika ut från vecka till vecka beroende på ens övriga liv, men det är viktigt att man får en bra balans och kontinuitet i träningen för att det ska bli roligt för både häst och ryttare. Själv varierar jag "intensiteten i passet" och ibland rider jag också relativt kravlöst i ridhuset.

PLANEN FÖR RIDPASSET:
Ett vanligt dressyrpass för en häst i god kondition lägger jag upp med Ca 20 min uppvärmining och lösgörande övningar. 20-30 min arbete med samlande övningar, rörelser osv med inräknade skrittpauser. 5 min nedläggning i trav och sedan avskrittning 10 min. Ett sådant pass rider jag 2-3 dagar i veckan.

I Willes fall blir det minst 10 min lösgörande galopparbete (arbetsgalopp-mellangalopp)
Trav med lättridning, skrittarbete. Jag börjar alltid passet kravlöst. Då får jag en mycket bättre inställning hos min häst. DOCK ska hästen alltid bära sig i balans från första steg.
Övningar jag gör i uppvärmingen är trav innanför spåret med nyanser mellan arbetstrav och mellantrav. Skänkelvikningar in och ut till spåret med flyt och bjudning. Stora volter (max två varv) Övergångar arbetstrav -arbetsgalopp. Skänkelvikning på volten tre steg tillbaka tre steg.
Skänkelvikning i skritt på volten- in i framdelsvändning fram och samma åt andra hållet.

Jag försöker göra uppvärmningen rolig och ser till att rida med ett leende på läpparna, hästen känner det, det kan jag lova! Sen rullar jag gärna runt i galopp längs frykanten och gör tempoväxlingar mellan arbetsgalopp och mellangalopp. Jag är jättenoga då med att räta in framdelen på bakdelensspår. I galoppen skall hästen spåra men alltid vara ställd till galoppsidan. Mitt mål med denna övningen är att hästen ska bjuda framåt och få igång så mycket ryggverksamhet och påskjut som möjligt. När jag känner att Wille bjuder, frustar och känns lösgjord tar jag en skritt paus medan jag tänker igenom vad jag vill få ut av passet.

Ett exempel kan vara att jag vill fokusera på att förbättra skolorna. Jag inleder det "samlande arbetet" genom att kontrollera övergångarna. Gör ett par trav skritt övergångar på böjt spår för att sedan göra övergångar arbetstrav-samlad trav i båda varv. Jag går sedan vidare till galopp-skritt och temopväxlingar mellan samladgalopp till arbetsgalopp.
Efter arbetar jag med öppnor med tempoväxlingar längs långsidan med 8 m volter åt båda håll. Rider sedan öppnor på andra linjer såsom medellinjen med växlingar öppna, förvänd sluta. Rider tempoväxlingar (samladtrav-arbetstrav)i öppnorna med bibehållet flyt.
Sedan arbetar jag med slutorna och arbetar med tempoväxlingar och kontrollerar att jag kan rida hästens nacke var jag vill. En bra övning är att rida skänkelvikning till X och sedan tillbaka i diagonal sluta. Jag harvar aldrig för länge med samma övning och lägger in korta skrittpauser ofta. Rider jag mycket samling, är jag noga att kontrollera att jag kan rida nosen framåt nedåt säkert 5 ggr per pass för att förbättra schwungen.

Efter det kanske vi arbetar med galoppen. Jag kontrollerar galopp-skritt och gör någon galopp-trav övergång också för att kontrollera att jag har koll på ryggen. (rider man mycket samlande arbete är det lätt att spänst blir spänning och att hästen får svårt för galopp-trav)Sedan gör jag lite olika övningar i galopp. Med exempelvis fyrkanten och 90 graders vändningar i samlad galopp, enkla byten innanför spåret. och byten på olika linjer. Hela tiden anpassar jag övningarna beroende på vad jag vill förbättra. Känns inte Wille helt hundra så går jag tillbaka till lösgörande arbete och övergångar och försöker hitta "roten till det onda" och fokusera på det. Det viktiga då är att man kan identifiera problemet och reda ut det. Har man svårt att göra det ska man ha en dialog med sin tränare hur man dels kan lägga upp träningen och vilka övningar som passar för att förbättra svagheterna.

Viktigast av allt är att både du och hästen har kul och att man har rimliga krav så att förmåga och krav är i balans. Sätter man för höga krav blir man aldrig nöjd och då får sällan bra resultat! Det bästa är när man själv kan förbättra sin inverkan och ser resultaten från det.
Att man har rätt inställning och rider för att det är en rolig utmaning att lära sig denna svåra konst!

onsdag 8 december 2010

Den röda tråden i häst och ryttarutbildning- därför behöver vi utbildningsskalan

Jag kan inte tala nog om detta ämne... so here I go again... Jag fick nyligen en fråga av en läsare angående var den röda tråden är. Det finns bara ett svar på den frågan : utbildningsskalan är den röda tråden inom klassisk dressyr. Låt ingen gammal "självlärd" dressyrkärring/gubbe säga något annat!!!

I sverige är vi så himla stressade om vad HÄSTEN ska lära sig när den är tre, fyra , fem, sex osv. Vi har helt missat att ridning är en KONST och någon VI ska lära oss. VI ska lära oss att förstå hästen inte tvärtom. Många förväxlar därför utbildningsskalan med olika moment hästen ska lära sig i olika åldrar, detta är alltså fel.

Utbildningsskalan är ett system med sex punkter inbördes beroende av varandra indelade i tre kategorier.

grundläggande fas / utveckling av påskjut / utveckling av bärkraft.

I denna ordning rider man varje pass. Av någon anledning vill vi människor ständigt hitta genvägar och quickfix. Det är som att strunta i att lära sig plus och minus och gå direkt på ekvationerna i matematik. Allt för ofta ser man hur folk sätter sig ner på spända ryggar och rider hästarna "framifrån och bak" genom att samla hästarna innan de är lösgjorda.

Hur ska man då kunna följa utbildningsskalan vid varje pass?
Först måste man förstå teorin bakom och veta exempelvis vilka övningar som är lösgörande osv.
Man måste förstå vad som är påskjut och bärkraft, skillnaden mellan rakriktning och rakställning samt hur man utvecklar hästens schwung samt hur man gör en riktig halvhalt.

Har man inte kommit så långt i sin ridutbildning skall man fokusera enbart på den

grundläggande fasen:

1. takt
2. lösgjordhet
3. kontakt/stöd

Lösgjordhet är det största utbildningsmålet, när hästen är psykiskt och fysiskt lösgjord. suger den på bettet, frustar, bär sin svans med harmoniska rörelser är avspänd men vaken och helt fokuserad på sin ryttare. Den är eftergiven i sidorna och bjuder framåt. Den bär sin kropp i balans. För att kunna lösgöra din häst krävs att ryttaren erbjuder ett följsamt stöd som aldrig glappar men där hästen ändå känner sig fri genom en gummibandsliknande kontakt. Läs mer om lösgordhet för att se vilka övningar som är lösgörande. En förutsättning för att vi ska kunna påverka hästens balans riktigt skall vi själva ha koll på vår kropp och följa hästen utan att störa den osv.

utveckling av påskjut:

2. lösgjordhet
3. kontakt/stöd
4. schwung
5. rakriktning

Som ni ser här, upprepar sig punkt 3, 4, detta för att vi nu ska kunna gasa motorn(bakbenen) in i en sviktande hand som tänker rikning mot munnen. Ur lösgjordheten utvecklas schwung genom optimal ryggverksamhet (ryggen sviktar) och ur rakriktningen får vi bättre och bättre balans i hästen vilket gör att den får mer kraft att skjuta på med sina bakben.

Utveckling av bärkraft:

4.schwung
5.rakriktning
6.samling

Ur påtskjutet utvecklas bärighet genom schwungen och samlingen får vi bärkraft då hästen vinklar sina bakben och kraften går uppåt istället för framåt.
För att samla en häst korrekt krävs alltså alltid lösgjordhet rakrikning och schwung.
För att lösgöra krävs takt och (mycket viktigt) stöd och kontakt.

1.takt 2.lösgjordhet 3.stöd 4.schwung 5.rakriktning 6.samling

Jag är principiellt emot att man byter plats i skalan, men jag tycker att ryttarens hand är så viktig att jag skulle kunna sätta stöd, kontakt på första eller andra plats. Jag hävdar nämligen att det i många fall är svårt att lösgöra en häst utan ryttaren erbjuder ett tryggt stöd.

Inspiration, visst är det vackert?

Träningar- tänk på uppvärmningen

Söndagen ägnade jag i ridhus. Först hemma med Sara och Rocket. Sara har gjort stora framsteg och klarar numera av att lösa en hel del problem på egen hand. Men när vi skulle börja med lektionen förklarade hon att Rocket hade "bråkdag" han hade sparkat i sargen och varit sur som ättika. Då brukar jag hoppa upp och försöka lösa det så att hon sedan kan avsluta. Rocket är jättekänslig och ganska dominant. I detta fall tror jag bråket berodde på för mycket energi i kombination med att han kände sig stel och eländig i kroppen. På grund av vädret och att han inte sprungit av sig i hagen på grund av klampar osv.

Jag rådde Sara då att värma upp honom på linan i fortsättningen så att han lungt få bli varm i kroppen utan ryttare på ryggen. Uppvärmningen är A och O. Efter att jag ridit honom en stund och lösgjort honom vart han glad igen. Om en häst är "bråkig" är det viktigt att tänka ett steg längre vad det kan bero på. Ofta är det en kombination av olika saker men väldigt ofta har hästen ont.
Visst kan det vara ren olydnad men även olydnaden har sina förklaringar.
I mina ögon har ryttaren då inte förtjänat sitt ledarskap i form av förtroende och respekt. Det handlar inte om att "mjäka" med hästarna men att vara tydlig men samtidigt trygg. Att visa att den "lätta vägen" är din väg. Att vara konsikvent, givetvis ska du no matter what få igenom din vilja, men du ska först be snällt en gång och bekräfta hästen när den gör rätt. Hästen ska VÅGA lämna över sig i dina händer. Är du en trygg ledare som fattar rätt beslut för hästens "överlevnad"??

Det är inte lätt det där men det är viktigt att tänka i de banorna. I Sara och Rockets fall kan hon undvika dessa konflikter genom att hon "mjukstartar" honom. Kanske jogga honom inspänd på linan i 10 min. Skritta honom länge så att han är helt med på noterna innan traven. känner han sig frisk och stark i kroppen kommer han ha en annan inställning till arbetet i ridhuset.
Sen handlar det bara om att fortsätta lösgöra honom, sen blir allt enkelt.

I slutet blev han i allafall jättefin och Sara red runt på en eftergiven och nöjd Rocket.

torsdag 25 november 2010

liknelser- läs detta

Vill bara tipsa om Marias inlägg på hennes blogg som jag inte kunde skrivit bättre själv
http://iaekfeldt.blogspot.com/2010/11/liknelser.html

söndag 31 oktober 2010

Träningshelg och barnvaktande

Japp så kan man samanfatta helgen. Riktigt mysigt faktiskt!

Tänk balans i vändningen!

Efter en hektisk vecka med många nya elever så kommer jag åter att tänka på hur allt handlar om balansen. Vi strävar ju efter så bra balans som möjligt i hästen för att få den att bära så mycket som möjligt på sina bakben. När hästen kan bära sin ryttare i balans kan den också slappna av. Det är ju väldigt obehagligt att hela tiden ha dålig balans, viilket leder till spänning osv.

För att åstakomma god balans i hästen måste vi själva hitta balansen i sadeln. Detta är något alla ryttare aktivt skall arbeta med hela tiden. Bålstabilitet är A och O. Har vi stabilitet i mage och rygg kan vi släppa "klämmet" med benen och i stället få vikt ner i stigbyglarna. I alla situationer vill jag kunna känna bägge sittben i sadeln. Höften kan då släppa fram rörelsen istället för att forcera den. När vi har dena balansen skapar vi förutsättningarna för en bra hand.  En hand som är stängd och "tänker" i rikting mot hästens mun.

Ett stöd i munnen som hästen kan lita på är en förutsättning för att hästen skall vara genomsläppling för skänkeln. Backar handen ger vi hästen dubbla signaler och den reagerar då antingen med att ignorera hjälperna, bromsa eller spänna emot de obehagliga hjälperna. Vissa hästar blir istadiga och "dumma". Man kan också välja att kalla dem känsliga.

Ett vanligt fel vi ryttare gör är att när vi vill svänga så backar vi med innertygeln. hästen tappar då balansen eftersom vi då bromsar det yttrebakbenet som ska skjuta på så att innerbak kan bära. Den backande innerhanden resulterar också i att hästen just tappar balansen och ofta bromsar. Då vill ryttaren gasa med skänkeln vilket gör att hästen får dubbla signaler och gör allt för att hitta balansen. Mycket obehagligt för hästen.
Men hur ska man göra istället? Nr ett är att tänka att du inte kan gasa ur dålig balans. Det bästa är om vi kan vända så mycket för vikten som möjligt och hellre tänka stöd fram till bägge tyglar, ur det leda leka lätta med innertygel och driva med ytterskänkel på ytterbak.Yttertygel reglerar halsböjning och erbjuder ett stöd.

Om man tänker hur man gör när man cyklar och svänger så gasar man sällan in i svängen eller hur? Vi måste hela tiden vara i balans. Tänk takt och balans i varje steg in, genom och ur svängen. Ge heller efter en gång för mycket än en gång för lite! OCH backande innertygel är förbjudet!!! :-)

tisdag 26 oktober 2010

Vad är en genomsläpplig rygg??

Fick en läsarfråga om vad en genomsläpplig rygg var, så här kommer en lite omständig förklaring...

Hej klankis! Så bra att du frågar! Man talar om att hästen blir "genomsläpplig" som är målet med all dressyr. Då reagerar hästen för våra hjälper helt utan att spänna emot utan bara följer små inpulser spänstigt med avspänt likt en ballerina. Den är då lösgjord och helt med sin ryttare och komunikationen är optimal. När gasen och bromsen fungerar och man fint kan sätta samman hjälperna och sen rida nyanser mellan gas och broms som sedan leder till samling. Allt efter vi får påskjutet (bakbenen) att reagera genomsläppligt på vår skänkel måste hästen förtroendefullt söka stöd på bettet (då går hästen på tygeln). Mellan bakben och hästens mun har vi hästens rygg som inte nog kan poängteras vikten av. Ryggen skall vara som en "bro" och bära ryttaren med sviktande muskler. I det lösgörande arbetet vill vi få igång ryggen och så mycket ryggverksamhet som möjligt. Hela poängen med det lösgörande arbetet är att få så mycket gympa som möjligt för ryggen så att den kan bära oss ryttare utan att spänna emot oss. Ni kanske känner igen känslan när hästen "släpper ner" oss i ryggen och när man kan sitta och bara "guppa" fram?


När hästen är störd av något (ofta en dålig hand i form av glappande tygel etc) kommer den direkt att spänna sin rygg för att försvara sig mot obehaget. Har hästen en rörelsestörning är det också vanligt att den spänner ryggen, likaså om den har dålig balans reagerar den med spänning. Vissa hästar är mer benägna med spänna ryggen och får då ofta problem på sikt i form av muskelspänningar som i sin tur kan leda till kotledsinflammationer och andra sekundära problem. Som svar på din fråga kan man säga att en genomsläpplig rygg är en rygg som sviktar avspänt, ett betyg på att den är det, är exempelvis att du kan lägga ner hästen och att den villigt söker sig framåt-nedåt.

söndag 17 oktober 2010

uppvärmning

Vi kan inte springa 100 m på toppen av vår kapacitet utan att först ha syresatta muskler, eller hur?
Jag tror de flesta människor förstår att det är så, av någon anledning verkar vissa tro att hästen fungerar annorlunda. Med tanke på hur stora muskelgrupper som ska få blodgenomströmning så kan vi bara fundera en stund på hur logiskt det är att starta passet med exempelvis samlande övningar som skolor, galopp skritt övergångar osv. Sjukt nog håller väldigt många ryttare på så här trots att de rider på hyffsat hög nivå detta är smärtsamt för hästen.

Tittar man på proffsen (utanför Sveriges gränser) så talas det inte om annat än genomsläppliga ryggar, gymnastik och lösgjordhet som lägger grunden till träningen och hållbara hästar.

HA ALLTID EN PLAN FÖR UPPVÄRMINGEN!!!
Det är såå viktigt att alltid rida med en plan. Denna plan gör du upp efter din hästtyp men de första 20 minutrarna skall vara gymnastik i form av jogging. Lösgjorhet och genomsläpplig rygg är orden du ska ha i ditt huvud. Hästen skall känna att uppvärmningen är skön för kroppen och relativt kravlös. Att vara uppmuntrande själv brukar göra att det blir roligare för både digsjälv och din häst.

Lösgörande övningar kan vara:
-Trav LÄTTRIDNING på stora böjda linjer (serpentiner)  eller 20 m volter,
-Övergångar mella ARBETStrav till ARBETSgalopp samt arbetstrav och mellanskritt.
- Stå gärna i fältsits och rulla i galopp innanför spåret (för att hästen inte ska kunna gå på dubbla spår, räta in bogar på bakdelens spår).
-Tempoväxlingar mellan arbetstrav och mellantrav samt arbetsgalopp och mellangalopp.
-Skänkelvikning i skritt och trav på alla möjliga linjer.
- Framdelsvändningar

Värm olika hästtyper på olika sätt:

"nervpellen / pellan"

-Hästar med mycket nerv som lätt spänner sig och behöver lösgöras mycket mentalt, kan man arbeta med fördel mycket i skritt för att hästen blir uppmärksam på ryttraren och så att den känner sig trygg. Dessa hästar är ofta mycket känsliga för din sinnesstämning och är fullkomligt omöjliga att lösgöra om du själv inte är helt lösgjord i ditt sinne och din kropp. Arbeta med rätt bilder i huvudet och föreställ dig en bild på det du vill ha. Tänk att ni är i en "bubbla" och att du ska smitta hästen med din lösgjordhet.

- skrittarbete, med vändningar, framdelsvändningar, halter osv.
- övergångar mellan skritt och arbetstrav, med finare och finare hjälper.
- övergångar skritt-trav-, trav-galopp

Gör gärna ett mönster för denna hästtypen som den kan känna igen och bli trygg i. Det lönar sig inte minst på tävling. Ha alltid en plan. Med nervpellen är uppvärmningen avgörande för om du ska få ut något av passet eller inte. Efter uppvärmningen är det viktigt att lägga in skrittpaus. Man märker inte på samma sätt när nervpellen behöver vila.

"Sömngångaren"

Har igentligen minst lika stort behov av uppvärmning som nervpellen. Men eftersom denna häst ofta är med mentalt på ett annat sätt så tror ryttaren ofta att man ska "få igång" hästen genom att "stressa" den framåt och driver som en galning, vilket garanterat får motsatt effekt. Denna hästtyp har ofta lägre energinivå som utgångsläge vilket betyder att den verkligen behöver gå ut ganska lugnt för att pumpen ska få runt allt blod till musklerna. Tänk bjudning med låt bli skänklarna så mycket som möjligt. Sömngångaren kan lätt bli klämmig.

-jogging i lättridning innanför spåret, i lugn takt. (bli inte stressad om det går för långsamt men se till att du bestämmer takten)
- Galopp innanför spåret i fältsits,
- tempoväxlingar i galopp mellan arbetsgalopp och mellangalopp.
- tempoväxlingar i trav mellan trav -arbetstrav (tänk takt och balans i varje steg)
- Stora kantiga volter
-skänkelvikning på volt (tre steg i taget)

Var jätte noga med att rida sömngångaren med minimala hjälper, men att syftet är att få igång bjudningen.
Arbeta sedan resten av passet med korta intervaller med "kvickhet" som ledord.

Lägg dessa 20 minuter alltid på dessa övningar, och samla på bra övningar efter din hästs behov. Enligt exempelvis Klaus Balkenhol är uppvärmningen heelt avgörande. Lägg en skrittpaus efter uppvärmning och arbeta hästen sen med rakriktande och samlande övningar (under förutsättning att hästen blev lösgjord) lägg gärna ner hästen mitt i det samlande arbetet som en kontroll att du verkligen har eftergiven rygg.
Avsluta med att jogga ner hästen och skritta av. Lycka till!

Stå i stigbyglarna!

Tänkte skriva lite om hur viktigt det är att hitta rätt balanspunkter på hästryggen. Allt för ofta ser man hur ryttare sitter ner aldeles för mycket och för tidigt och tröttar ut spända ryggar. Vi är för dåliga på att inverka på hästarna effektivt under lättridning och för all del i lätt sits.

När man sedan (när hästen är uppvärmd och börjar bli lösgjord) skall arbeta hästen och sitta ner i trav och galopp skall du fortsätta att balansera i stigbyglarna. Det ska vara ett ständigt tryck i stigbygeln och foten skall svikta och på så sätt hamnar man också i rätt drivmoment.

Ett väldigt vanligt fel som resulterar i många följdfel är att ryttaren "klämmer" med över och underskänkel och då trycker på hästens mage i varje steg. Skulle du vilja ha någon bredvid dig hela tiden som puttade på dig varje steg du tog och sa -gå -gå -gå-gå -gå  osv. ? Ganska tjatit och väldigt obehagligt.
De flesta hästar reagerar mot en "klämmig skänkel" genom att klämma tillbaka och i de flesta fall bromsa eller springa iväg och spänna sig. Hur hästen än reagerar så trubbar vi av dem och gör hela ridpasset ganska obehagligt.

Ofta är ryttaren helt omedveten om detta, men det påverkar hästen så otroligt mycket. Om man ser till att istället fokuserar på att hela tiden ha balans ner i stigbyglarna så behöver man inte längre hålla balansen genom att klämma med benen och jag kan lova att den lata hästen kommer att visa en ny sida.
Se till att verkligen släppa benen helt från hästens sida och tänk istället när du driver att du ska "puffa" på hästen. Är den helt avtrubbad av flera års klämmig skänkel så får man ju kanske arbeta in den "nya" drivtekniken genom att exempelvis ha en spö att förstärka "puffen" med.

Ju snabbare din skänkel kan försvinna från hästen desto bättre balans kommer du att få, och hästen kommer koppla skänkeln istället att reagera snabbt för att få belöningen "eftergiften" som då dominerar och vi får en positiv spiral.

Så även om du inte upplever att du har problem med dessa bitar så kan man alltid förbättra sin drivteknik och få hästen att fiska efter den sköna eftergiften. Då kan vi sen aktviera bakben osv, som är vår ständiga kamp. Det finns inga genvägar, vi måste alltid vara ute efter att förbättra vår inverkan!

Ps. Har du tillgång till att bli longerad för balansträning så är den bästa övningen att lyfta knäna eller cykla med benen för att balansera på sittbenen och komma bort med benen!

Good luck!

tisdag 21 september 2010

Ett annat bra Johan Plate tips


    Har du stelnat? Gör du saker och ting på ungefär samma sätt som alltid gjort dem? En av livets stora gåvor är att vi människor kan fantisera och vänta oss saker om framtiden. Vi kan planera och i tanken skapa bilder av vad vi vill ska bli verklighet. Tänk en stund på hur tråkigt livet skulle te sig om allt var förutbestämt, alternativt du redan visste hur det skulle gestalta sig. Det fantastiska med livet är ju att det blixtsnabbt kan ta sig nya vägar och ge nya möjligheter. Av detta skäl måste du lära dig älska förändring för det är det enda vi tror oss veta är konstant! Känn ingen rädsla - njut av utmaningen istället!! 

måndag 20 september 2010

Att sätta mål


En sak som många glömmer när det handlar om att sätta mål är att definiera för sig själv varför man ska pressa sig att nå fram till målen. Det måste ju finnas en mening med att avsluta det roliga telefonsamtalet med en kompis och börja jobba istället. 

All samlad visdom kring att sätta mål handlar om att sätta mål är att målet ska vara:

• Nedskrivet
• Utmanande
• Trovärdigt
• Specifikt
• Mätbart
• Ha en deadline

Allt det är säkert sant. Men alla samlad praktisk erfarenhet säger också att man glömmer sina mål kort efter att man satt dem (fråga vem som helst i mars vad de hade för nyårslöfte så får du se). Så det du ska få se nu är löjligt lätt men otroligt effektivt.

Istället för att slösa tid med långa planeringsmöten och babbel – tryck upp företagets eller dina egna mål på en liten lapp och dela ut till personalen. Alla som kan visa upp den när du frågar efter den får en present. Vissa dagar är det en kola – andra dagar är det en mp3-spelare. En dag om året är det en PlasmaTV. Varför inte? Att ha företagets mål, tydligt för alla är ju vad företaget handlar om. Mitt eget mål för varje år ligger och skaver i fickan och varje gång jag får se det så vet jag att mitt jobb under året är att:

• Aktivt jaga efter duktiga människor som kan hjälpa förlagets kunder framåt och hitta minst 10 sådana personer före den 31/12.

Det var yrkesmålet. När det kommer till det mer privata så är det ännu viktigare att sätta mål eftersom du lägger ner så mycket tid på jobbet och ibland måste du bli påmind om varför du gör det. Här gäller det att ha ett stort fläskigt mål som du kan skriva ner och sätta på anslagstavlan, på toaletten, i en mindre version i plånboken, i bilen och under kudden.

Tänk så här när du ska sätta personliga mål:
1. Vad vill du ha?
Här formulerar du exakt vad du vill ha (förväxla inte det med vad du inte vill ha) som du kan uppnå själv (inte som du vill att någon annan ska fixa åt dig). Försök att vara så specifik som möjligt. ”Jag vill ha mer pengar” är inte specifikt. ”Jag vill tjäna 10 000 mer i månaden” är specifikt.
2. Vad skulle det betyda om du fick det du vill ha?
Det här svarar på frågan vad dina ansträngningar faktiskt ger dig när du sätter mål.
3. Hur vet du när du fått det?
Beskriv vad du ser, hör och kommer att känna när du får det.
4. Hur kommer jag och alla andra veta när du fått det?
Beskriv vad andra kommer att se, hör och känna när du fått det.
5. När vill du ha det?
Beskriv när du ska ha det. Att sätta mål handlar om att sätta en tid.
6. Vad är det som hindrar dig från att redan ha det?
Det här hjälper dig att se vilka hinder som finns, och när du vet det så ser du lättare vad det är som behöver göras för att komma över dem.
7. Hur kommer det du vill nå att påverka andra delar av ditt liv?
Det här är något som är lätt att glömma bort. Det finns antagligen både positiva och negativa konsekvenser att fundera över.
8. Vad har du redan idag som kommer att hjälpa dig att nå målet?
Se närmare på vilka resurser du har som blir dina verktyg att nå fram till målet.
9. Vad behöver du skaffa för att nå målet (kunskaper eller annat)?
Det är dags att bli specifik igen. En positiv attityd är alltid bra att ha, men det är bättre att säga att 
jag ska gå en kurs i att sälja per telefon så bra att jag gillar att göra det, istället för som nu, få tunghäfta i de situationerna där kunderna inte vill köpa.
10. Hur kommer du lättast till målet?
Vilket är det absolut första steget att nå målet? Vilket är det första du kan göra redan idag för att komma ett steg närmare? Finns det flera sätt att börja? Vilket blir antagligen det bästa? Vilket går snabbast och blir det en konflikt mellan snabbhet och kvalitet i så fall?

torsdag 9 september 2010

jobba på relationen

Vad är det egentligen som är så berikande med livet? Jag tror jag kommit på det. Relationer. Dynamiken mellan olika människor, mötena och relationen med djuren. I relationer som fungerar och är bra visar man att man bryr sig om varandra och bekräftar varandra. En fungerande relation är inte envägs eller egoistisk.

Det är därför människor som bara pratar om sig själva ofta blir utan vänner, de som är negativa och bittra och spelar offer och använder sina vänner enbart för att få bekräftelse för egot och den dåliga självkänslan. Djur och människor far illa av sådana människor och vi har alla några i vår omgivning.

En relation handlar om dynamik och ett utbyte, bryr jag mig om en annan människa eller ett annat djur är jag inte egoistisk i den relationen, jag förstår att jag ibland måste offra lite för att verkligen visa att jag faktiskt bryr mig om, att jag vill ge av migsjälv. Det krävs så lite för att ge bekräftelse och det ger så mycket till djuret/personen.

Djuren är inte så smarta som vi människor men de är väldigt emotionella, de känner om du bryr dig om dem. De märker när du bekräftar dem. De läser av din sinnesstämning. Jag började fundera över detta när jag satt i bilen på väg till Malmö härom dagen och lyssnade på P3. En hundpsykolog svarade på frågor och förklarade hur allt handlade om relationen man hade till sin hund. Han sa- lek och aktivera dig med din hund. Gör dig betydelsefull och värd att lyssna på.

Det finns inga genvägar eller quick fix. Arbeta med relationen, visa att du bryr dig du kommer få så mycket mer tillbaka. Jag är övertygad om att detsamma gäller hästarna och även dynamiken oss människor emellan. Vad vore livet utan relationer? "The more you give the more you get".

onsdag 1 september 2010

Byta plats på Utbildningsskalan, reflektioner...

Mycket snack är det om hurvida man kan byta plats på punkterna i utbildningsskalan. Många tränare har sina egna personliga tolkningar och exempelvis på Strömsholm vill hoppa över punkt 2 och 3 eller eventuellt lägga dem senare? Dvs gå från takt-rakriktning-schwung- samling. Vilket är helgalet, ungefär som att be en löpare att från att vara helt kall att springa på full speed och maxprestera. Jag har också hört folk som vill sätta schwung innan lösgjorhet vilket också är en fysisk omöjlighet.

Jag ber er som har tränare som vill ändra till egna ordningar att vara mycket kritiska och be dem förklara. Utbildningsskalan är grunden till klassisk ridlära och samanställt av flera sakkunniga, den är inte bara slumpmässigt ihopsatt utan grundad på hästens fysiologi. Jag är inte motståndare till att man omvärderar gammal information och tänker i nya banor, men då vill jag ha en logisk och beprövad förklaring till detta. Kan vi fråga oss varför tyskarna är så framgångsrika och ledande inom ridsport och utbildning av unghästar? Jo- för att de har ett system som de utbildar beridare och hästar efter. För att det finns en hel yrkeskår som utbildar hästar som har lärt sig systemet.

Man kan jämföra detta med Sverige där vi dock är duktiga på att sköta, ta hand om och respektera våra djur, men vi har inte blivit utbildade, på tränarutbildningarna fårde nyblivna tränarna lära sig att "det inte är så noga" med utbildningsskalan och att man får kasta om ordningen som man vill. Vi är för stolta för att erkänna att vi inte har förstått. Att vi istället går efter Bo tibblins "ridlära" på tränarutbildningar med luddiga förklaringar istället för Ridhandboken som är sammansatt av mästare! Ni som sätt Bo Tibblin på hästryggen och tycker att han klassar ut Herbert Rehbein mfl. räcker upp en hand? Ingen? Nä ok. Jag räckte inte heller upp handen.

Alla punkter i utbildningskalan är beroende av varandra och kan aldrig stå helt ensamma. Att förstå innebörden av alla punkterna krävs redan där mycket kunskap inte minst hur hästens anatomi fungerar och hur den påverkas av att ha en ryttare på ryggen som absolut inte är naturligt för den.

Alla är olika
Man kan konstatera att alla ryttare har olika styrkor och svagheter, detsamma gäller hästarna det är individer och givetvis måste vi anpassa oss efter individen hur vi lägger upp träningen.

Trots detta kan vi fortfarande inte kasta om ordningen i Utb. skalan!!! Däremot kan det vara olika vilka övningar som är mest effektiva på de olika hästarna för att uppnå exempelvis lösgjordhet. Är hästen väldigt känslig i munnen och vill "knäppa av" kommer du aldrig kunna lösgöra den innan din hand är så följsam och hästen vågar lita på att den kan vara i stödet utan att ryttaren kommer att glappa på tygeln dvs punkt 3. kontakt.
En häst kanske blir otroligt lösgjord av mycket galopp tidigt under passet (de flesta) medan en annan som kanske har svårt att bära sig i galoppen först måste bli helt lösgjord i skritt och trav för att sedan kunna hitta balansen i galoppen och då bli lösgjord.

Det jag vill säga är att man anpassar övningarna inom varje punkt efter individen och för det krävs ryttarkänsla, och en ödmjukhet inför hästen signaler.

Jag har skrivit tusen inlägg om utb skalan och jag kommer fortsätta göra det eftersom allt handlar om just detta. Jag drar den igen här.

Grunläggande fas
1. takt
2. lösgjordhet
3. kontakt

Utveckling av påskjut (bakbensaktivitet)
2. lösgjorhet
3. kontakt
4. schwung
5. rakrikting

Utveckling av bärkraft
4. schwung
5. rakriktning
6. samling

Förklaring

I den grundläggande fasen kan man på känsliga hästar kasta om 2 och 3 eller arbeta med dem samtidigt.
Punkt 2 är ett enormt stort utbildningsmål. Det är också här de flesta misstag görs, att vi inte förstår
vikten av lösgjordheten, att det inte går att rakrikta, utveckla schwung eller än mindre samla en häst som inte är eftergiven i sin rygg, söker sig framåt på bettet och avspänt och villigt arbetar med sin ryttare.

När vi talar om kontakt/ stöd vill vi ha ett sug i handen och hästen en kontakt som hela tiden är här. Många talar om "sytråds känsla" jag skulle vilja säga att sytrådskänslan först kommer under sista fasen "utveckling av bärkraft", då hästen är i "uppförsbacke och bär mer vikt på bakkbenen. Innan hästen är där skulle jag vilja påstå att sytrådskänsla är lika fel som att ha en häst som "ligger på". Dvs för lite stöd är lika fel som för mycket. För att erbjuda hästen rätt typ av stöd behöver ryttaren ha så bra balans i sin sits att hon/han kan vara följsam och avspänd i armar och handleder. Då kan ryttarens stöd vara en trygghet för hästen som då förtroendefullt söker stödet. Ryttaren skall då på rakt spår känna att den har samma stöd/känsla i bägge händer. Takten är alltid alltid nummer 1. ryttaren måste lägga hästen i rätt takt för att uppnå balans som är en förutsättning för att hästen skall kunna lösgöras. Takten skall vara ren i alla gångarter och hästen skall bjuda framåt. Bjudning går före formen och allt annat!!

Under arbetet med den grundläggande fasen måste vi smyga in lite basal rakriktning, faktisk från det att vi sitter upp. Av naturen är hästen skev och likaså är vi. Detta gör vi i arbetet med stödet att vi ser till att hästen bjuder jämt på bägge tyglar dvs skjuter på lika mycket med bägge bakben. När hästen är genomsläpplig för (efter grundläggande fas) hjälperna ser vi till att hästen hela tiden spårar med bibehållen bjudning kontakt , schwung. Ur påskjutet utvecklar man shwungen hos hästen och denna är beroende av en sviktande lösgjord rygg. Schwung får under inga omständigheter förväxlas med balanstrav (när häster istället spänner ryggen).

 Med detta som utgångsläge arbetar vi också med samlingen och att hästen ska förlägga mer och mer vikt på bakbenen. Detta gör vi genom samlande övningar, och halvhalter, samlande övergångar med bibållen schwung rakriktning och inte minst lösgjordhet!

söndag 29 augusti 2010

Zabin & Jag i trädgården

Zabin & jag

Tillbaka på hästryggen

Nu är ordningen återställd och Karolina är tillbaka på hästryggen. Efter nästan 4 veckors slit på annat håll så ska nu hästarna igång igen. Augusti-september är högsäsong för mitt andra jobb (jag har en modeagentur  och kränger skor, väskor osv). Så nu har jag varit runt på mässorna och snurrat omkring, hästarna har fått vila. De senaste två dagarna har jag och Wille varit ute i skogen och busat. Så himla skönt och avkopplande bara vara ute i skogen ensam med bara Wille. Det började att regna men det gjorde inget. Jag konstaterade för mig själv att jag hör hemma på hästryggen. Det är då jag mår som allra bäst.

Särskilt tydligt blir det när man haft en liten paus och funderat på hur man ska få livet att fungera med allt man ska ha tid för, vänner, familj, pojkvännen, jobbet , hästarna, resa iväg ibland, träningarna osv osv.
Det ÄR möjligt om man vill att det ska vara det. Det handlar bara om att designa sitt liv och bestämma sig för att göra det man vill och att få det att fungera. Dock måste man prioritera ibland, men börjar man tänka på det som inte går och fokusera på hindrena så blir det tvärstopp. Däremot rimliga mål som man kan klara av blir sporrande och roliga. Att sätta mål är väldigt viktigt vad man än tar sig för.

En målvision. bäst är att skriva ner den och sen delmålen på väg dit. Givetvis kan de omvärderas under resans gång men har man något att sträva efter brukar man hamna i alla fall någonstans i närheten.

Jag tänker lite på i början av sommaren när jag fick förmig att tävla. Bytena var inte ens hundraprocentiga men jag tvingade ut mig och Wille i en msv ändå. Visst var det kanske inte den bästa tävlingsprestationen man gjort i sitt liv, men träningen innan och efter inför nästa tävling gjorde att vi fick utveckling i raketfart.

Tyvärr blev jag lite förblindad av medvinden och körde på för hårt med träningen, veckan innan vi skulle starta msvB3 kändes Wille inte alls längre på hugget. Jag fattade ingenting. Men så pratade jag med min pojkvän som är idrottare, han sa men det är ju klart om ni haft en formtopp och du fortsätter träna att du får bakslag!
Mitt dumma nöt, det är ju klart att det är så, hästen är ingen maskin! Man måste pricka in formtoppen för att sen varva ner! Vilken orutin men jag blev förblindad av mitt mål och fick för höga ambitioner, anyway jag strök mig från tävlingen och lät kraken vila istället. Är det något jag inte vill döda så är det hans vilja att jobba med mig! Nu efter vilan så är vi båda motiverade och nu ska vi tillbaka med ett lite mer avvägt träningsschema tillbaka på banan igen! Jag grunnade både en och två ggr innan jag strök mig men det kändes helt enkelt inte fair, även om vi bara skulle ut och få rutin. Nu har det gått en månad så kanske tar det ett par veckor att komma tillbaka igen, men det kommer fler tävlingar och då ska vi ha kul!

måndag 23 augusti 2010

Svar till Aramis :-)

Hej alla där ute, så himla kul med frågor!!! Så får jag något att bita i här, lite roligare än att gräva ner sig i jobbet!!
Så här skrev Aramis jag svara nedan i rött:


GRATTIS till ett enormt bra inlägg - klokt svar och helt och hållet min filosofi. En fråga; du skriver "Givetvis måste du samtidigt vara uppmärksam att han använder sin rygg utan att spänna den" - nu undrar jag; hur känner man lättast att hästen aktiverar ryggen på rätt sätt utan att spänna den? Menar du spänna lika med släppa? Tack för en mycket bra blogg!


Tack anälla vad roligt att du gillar bloggen! Jag kommer att förklara ganska grundligt här för det är ett stort kapitel!!
Att hästen är genomsläpplig i sin rygg är en förutsättning för att vi sedan skall kunna samla hästen. När ryggen är avspänd skall den bära ryttaren utan att "trycka bort ryggen" utan istället skall den vara som en bro från svansrot till nacke.


Att lösgöra ryggen gör vi i det lösgörande arbetet nr 2 på utbildningsskalan. Att känna att ryggen är avspänd krävs ganska mycket rutin, men man kan beskriva känslan som att den ska svikta mjukt upp och ned snarare än att stöta stumt.Ett kvitto på att hästen "släpper i ryggen" dvs spänner av i musklerna och stretchar ut dem är att den söker sig framåt nedåt på bettet.
Begreppet -low-deep-round kan man tänka på och detta bör man kontrollera flera gånger under passet. Inte minst om man arbetar intensivt med samling.


Att vara low deep round är inte samma som att vara lång och långsam. Jag vill fokusera på just "rund" och att nosen kommer fram. Hästen skall fortfarande bära sig i balans och får absolut inte paddla iväg utan skall vänta på ryttarens takt. När hästen " är kvar" hos ryttaren med lång hals utan att springa iväg så har vi en häst som är eftergiven i sin rygg. För att komma till att få lösgöra ryggen handlar det otroligt mycket hur förbindelsen med handen är och hur hästen accepterar bettet/handen.
Jag vill att nacken skall bli "som pudding" och hästen skall suga och trivas i stödet. Det gör den bara om du har en tillräckligt följsam hand som inte glappar eller aldrig någonsin tänker bakåt. 


Detta arbetet kräver mer av ryttaren än vi tror, balans och tajming en hand som kan ge efter och en komunikation med hästen där den känner att den vågar ge sig hän. Det är dock inte meningen att vi alltid ska rida runt hästarna i låg form. 
MEN vi ska närsomhelst kunna kontrollera att hästen söker sig framåt nedåt när vi vill det.


Själv vill jag börja passet så här, så snart hästen är lösgjord i sin rygg kan jag börja rakrikta och samla. 
Lösgjordheten är ett så stort kapitel och hela hemligheten för att få riktigt bra resultat med hästen, och inte minst träna hästen på ett sätt som är skonsamt för sin kropp. 
Man kan tänka själv om man skulle stå på alla fyra på golvet och bära omkring med någon på ryggen och samtidigt hela tiden spänna ryggen.... det blir inge bra. Man vill liksom hellre stretcha och dra ut musklerna och ha benen mer under kroppen för att kunna bära mer vikt.  


Lösgörande övningar är att rida stora böjda linjer, led gärna med innertygel inåt samtidigt som du driver hästen från inner skänkel till yttertygel, upprepa att klappa hästen med innertygel för att verkligen ge efter och visa den att belöningen är när den söker stödet i yttertygeln. Ändra tempot efter den takt du rider i, tänk att hästen bara ska följa och ändra energierna i kroppen. Tänk ALLTID FRAMÅT med handen.


Övergångar mellan trav och galopp på volten med eftergiven innersida är världens bästa övning. Tänk att att gångarterna ska gå i varandra och fokusera på takt, balans och avspänning samt suget i yttertygeln. Samla inte men galoppera bara ett par språng sen ner i arbetstrav.


Skänkelvikning på volten är en annan av mina favoriter, fokusera på avspänningen och LED BOGARNA inåt med svepande avspänd innerarm, innerskänkel verkar sidförande på innerbak och yttertygel håller halsen nästan rak och ger korta förhållningar. Tänk också på vägen.... och att lägga vikten dit du ska. börja detta i skritt.


När detta fungerar kan man med övergångar och halvhalter gå till samlande övningar såsom skolor, trav-halt, galopp-skritt.
trav halt-ryggning, trav osv. kvicka reaktioner med avspänning och kvickhet som ledstjärna.
Är det gågra frågetecken om ryggen är med eller inte är det bara att återigen se till att hästen söker sig framåt nedåt, ur den låga formen plockar du sedan upp hästen genom tempoväxlingar, övergångar och samlande övergångar.


Det viktiga är att variera, tempo, form och veta vilka övningar som är bra till vad. Arbeta alltid utifrån utbildningsskalan
takt, lösgjordhet stöd- schwung-rakrikning-samling. :-)


Hoppas jag fick med allt!!! Annars fråga igen om jag ska utveckla något med fler romaner!!!






  

lördag 21 augusti 2010

Svar till Jenny!

Hej Jenny! Förlåt att jag har varit urdålig det sista på att blogga, jag har jobbet över öronen men jag lovar att snart vara tillbaka igen! Här kommer i alla fall lite tips! Jag har svarat i rött!


Hej Karolina!

Eftersom du har skrivtorka tänkte jag passa på med en liten fråga :)

Hästen jag rider har på ett halvår gått från ett benrangel till en biffig och välproportionerlig pålle. So far so good! :)

Bra jobbat!
När jag för ca 6 månader sedan började rida honom hade vi stora problem med att få honom att ärligt suga på bettet och använda ryggen på rätt sätt. Vi fokuserade på djup och rund hela tiden eftersom han gärna knölade ihop sig och knäppte av.

Helt rätt tänk, nosen måste fram så att han kan bära sig i balans och våga söka stödet och trivas i det för att man ska kunna driva bakben(gas) fram till hand och koppla ihop hjälperna och få hästen genomsläpplig.

Djup och rund har funkat super och nu känner man verkligen en bra kontakt i munnen. Nästan lite för bra emellanåt :/



När du skriver "lite för bra", menar du då att han då ibland balanserar i handen/ lägger sig på? I så fall beror det på att du/ni blir för långsam på att ge efter i handen tillsammans med för långsam skänkel. Tänk att han alltid ska bära sig på sina fyra ben, vid minsta tendens till att han vill dyka eller lägga sig på, så gå fram med handen tillsammans med en kvick skänkel hjälp. Du kan också täka lite uppåt -framåt med handen sammtidigt som du driver med kvick impuls.


Det viktiga här är att man inte blir för långsam eller kvar för länge i ett tygeltag eller klämmig med skänkeln. Försök tänk ett sugande men följsamt stöd där du kan bestämma var du vill placera nacken, ett för lätt stöd är lika fel som för mycket stöd. Känslan ska alltid vara följsam och gummi-aktig. För det fodras att man är helt avspänd i armarna, att tummen är högsta punkt på handen och att handleden är helt avspänd så att man kan vika den inåt vid tygeltag snarare än att backa bak med handen. Det är en förutsättning för rätt stöd! Då kan handen snabbt gå fram och ge efter vid behov. (I detta fall tänka framåt uppåt i samma moment som skänkelimpuls)

I alla fall. Nu vill jag gå vidare och rida ihop honom mer men känner att jag inte riktigt orkar få ihop honom bakifrån och fram. Vill ju absolut inte börja rid honom på styrka liksom men han blir nu för tiden lätt så mycket häst liksom.



Eftersom han nu fördelar för mycket vikt på sina framben  så behöver du ändra balansen i kroppen på honom. Tänk att du vill ha lite uppförsbacke!  Du behöver absolut INTE rida på styrka, tänk istället avspänning tajming, eftegift. Det svåra här är att du måste vara kvick och göra honom uppmärksam. Det är ju bakbenen du vill aktivera för att han ska bära mer vikt där och bli kvickare.  Övergångar är mitt bästa tips. Se till att han först och främst bjuder energiskt framåt i skritt. Sen rider du övergångar mellan trav och skritt. Fokus på att han ska reagera kvickt för en lätt skänkel hjälp samtidigt som du tänker framåt och lite uppåt med handen. Formen är inte så viktig i detta skedet utan att han snabbt reagerar och att du kan sitta helt avspänd i ben höft och armar/händer. Upprepa ett par gånger och kolla hela tiden om du kan ge ännu finare hjälper och ge efter ännu snabbare. Sitt följsamt med in i övergångarna helt utan spänning. Fokusera på att ge efter i första travsteget och första skrittsteget! När han bjuder från första trav/skritt steget och reagerar snabbt och avspänt kortar du ner skrittstegen till tre, sen två sen ett sen inget steg. Får du bakslag så backar du igen och går tillbaka till att känna avspänningen , kvickehet , eftergiften osv.

Han går fortfarande i en fin djup och rund form men när man försöker pusha honom hamnar han ofta väldigt mycket bakom lodplanet vilket jag då tar som att jag inte orkar rida honom tillräckligt mycket bakifrån för att kunna få upp honom fram. Hoppas du är med på vad jag menar.

Det är jag det beror på att du är för långsam i handen på att ge efter och behöver arbeta med att "tänka framåt" med handen i det moment du driver. detta givetvis i kombination med att han tycker det är jobbigt att ta i bakifrån. Att krypa bakom är ett sätt för honom att undvika stödet, och då kan du aldrig någonsin aktivera några bakben. Tänk att du vill visa honom ett stöd framåt uppåt samtidigt som du driver med lätt kvick skänkel. När han kommer fram med nosen visar du att det är där eftergifter/belöningen är!

Nu undrar jag om du har lite tips på hur jag ska "orka" få honom vidare från denna "unghästform"? Han verkar liksom trivas med att gå i den, där det inte ställs så höga krav på honom. Men han är ju trots allt 10 och utbildad msv så det känns som att det är dags att höja ribban lite och sluta mesrida ;) Precis, det handlar inte om att "pressa honom" utan bara ställa rimliga krav på honom att han ska bära sig på sina fyra ben, du måste hela tiden ge honom nya uppgifter och ställa krav för att ni ska komma vidare. Tänk mer på balansen och att det är viktigare att rida honom med lång hals och näsan fram snarare än att han går väldigt djup. Det viktigaste är att du har rätt sug så att du  kan driva honom till ett stöd så att hjälperna går igenom  bakifrån och fram (skänkel till hand)/ bakben till nos. Arbeta med övergångar, tempoväxlingar och korta intervaller för arbeta in ett nytt rörelsemönster. Givetvis måste du samtidigt vara uppmärksam att han använder sin rygg utan att spänna den. Ändra på form, tempo osv hela tiden för att söka rätt balans. Testa att rida honom lite över tygeln ibland!



Lycka till Jenny och berätta gärna hur det går!!!

tisdag 6 juli 2010

komfortzonen

Man kan beskriva det så att hästen har en viss komfortzon där den är trygg, välmående osv. När vi exempelvis ska lära den ungahästen något nytt måste vi ständigt tänja på gränsen utanför komfortzonen. Går vi för långt kommer det bli bakslag. Hur mycket man kan gå utanför beror helt och hållet på individen. På samma sätt fungerar det ju med människor, vissa mäniskor vågar inte testa nya saker och är alltid väldigt obekväma bara de kliver ur komfortzonen det minsta. Andra vill utmana sig hela tiden och älskar att tänja på gränserna.

För hästen är trygghet viktigare än mat. Det är ju deras sätt att överleva. Men lyckas du få ett ledarskap av hästen (respekt, förtroende, tillit) Kommer du kunna hjälpa hästen att gå utanför dess egen komfortzon. Tillsammans får häst och människa då en gemensam zon. Jag reflekterade en del angående detta igår när jag arbetade med Eddie. Eftersom han inte var hanterad när han kom har det verkligen varit babysteps med denna herre. Otroligt godmodig och nyfiken är han, men det har tagit lång tid för mig att få tilliten. Respekten- inga problem men just förtroendet har jag fått lägga enormt mycket arbete med. Hästarnas språk känner han ju till men att människan helt plötsligt ska komma och göra massa läskiga och nya grejjer är konstigt. Så det är bara att prata så bra hästspråk man kan...

Det är lätt att gå vidare för fort till nästa steg innan det första är helt klart. Frågan är ju när det är helt klart. Exempelvis stod jag igår med chabraket och drog över ryggen och över hela kroppen. Väldigt frestande att bli mer yvig i rörelserna för att vänja honom när han visserligen står helt still men ändå fortfarande är misstänksam. Men jag gav mig inte. Han ska våga släppa garden helt INNAN man tar nästa steg. Först då är situationen inte obehaglig längre. DÅ vinner jag pluspoäng hos Eddie.Tillslut stod han med sänkt huvud och litade på mig. Då förstod jag, att vi kommit ett steg till närmare varandra. Sen kunde jag koppla på inspänningstyglarna (helt lösa). För varje liten liten ny grej reagerar han så då var det vbara att vänja igen, och backa ett steg. Så babysteps.

Jag har aldrig varit med om en unghäst som det exempelvis tagit så lång tid att longera in, herregud vad vi har kämpat!! Men igår var det inget stanna och backa, och inget springa iväg. han var lyhörd med mig och mer eller mindre i komfortzonen hela tiden. Först nu kunde jag se honom trava avspänt på linan, och VILKEN trav sen. Wow! Det ska bli spännande att se vad som blir av denna fina kille. Idag blir det repetition på gårdagens jobb. Snaaart kan vi nog hänga UTAN att offra livet.

lördag 3 juli 2010

torsdag 1 juli 2010

Galopparbete

Här kommer lite konkreta tips när man ska arbeta hästen i galopp och förbättra bärighet, lösgjordhet osv. Har du en häst med en naturligt bra bärighet i galoppen så är det kanon, om inte finns det en del grejjer man kan tänka på för att göra det så bra som möjligt.

När en häst spänner sin rygg brukar det gå ut över galoppkvalitén. För att förbättra galoppen behöver vi därför fokusera mycket på att ryggen ska bli som "en bro" samt att vi får så tydlig tretakt som möjligt.

Hur gör vi då? Alla hästar är olika och man måste pröva sig fram med vilka övningar som passar bäst. De flesta hästar blir bättre av att galoppera mycket i början på passet.

En checklista man kan tänka:
1. fattningen (galoppen blir inte bättre än fattningen var)
2. bjudningen ( hästen skall bjuda framåt av sig själv)
3. ställning (hästen skall alltid vara ställd till galoppsidan)
4. avspänning (följ hästens galopp med en stabil bål men rörlig höft. Släpp ryggen i svävmomentet.
5. spårning (rikta in framdelen på bakdelens spår)

I galopp skall ALLTID hästen var ställd till galoppsidan. I den lösgörande fasen är det bra att rida på stora böjda linjer, se till att hästen blir eftergiven i ennersidan och bjuder till yttertygeln, sen rulla i övergångar mellan arbetstrav-arbetsgalopp till att det flyter. Så snart vi har hittat bjudningen och balansen i galoppen vill få mer och mer bärkraft.

Att göra massvis med övergångar är super, testa dig fram var ni hittar bäst samspel och lösgjordhet. Kan du spänna av ännu mer? Kan du ge en lättare hjälp? Skall du lägga hästen djupare iformen för att ryggen skall upp? Är hästen tilräckligt eftergiven i innersidan? Var befinner sig ytterbak som ska fatta galoppen? Är det utanför kroppen är det jättesvårt för hästen, har du placerat det under kroppen på hästen kommer det vara lättare.


Detta för man genom exempelvis tempoväxlingar, eftersom vi nu har bjudningen och påskjutet framåt vill vi få språnget mer uppåt och lite kvickare. Detta kräver att vi som ryttare värnar om att bibålla lösgjordheten hos hästen och oss själva i upptagningen. Bakåtsträvande tygeltag verkar alltid hämmande på bakbensaktiviteten. I synnerhet om innertygel backar (hämmar då ytterbak som startar galoppen).

Det är en stor fördel att vara på böjt spår och med kvicka skänkelhjälper driva upp hästen mot yttertygeln och fånga upp på den i takt. Fånga bara några få språng och rid fram igen. Känn hur ryggen möter ditt säte och tillåt den att komma upp. Allt eftersom hästen orkar bära sig mer och mer och blir "rundare" och "kvickare" i samlingen kan man succesivt begära mer av hästen. Tänk på att man alltid måste tänja på gränserna för att komma framåt. A & O är att man när som helst med ett lätt skänkeltryck kan rida framåt. Att samla för länge kommer endast resultera i en långsam platt galopp med spänning. Så värna istället hela tiden om kvalitén!

Försök utveckla din ryttarkänsla genom att testa dig fram och söka svaret hos hästen.
Lite tips på bra galoppövningar är:

1. övergångar mellan arbetstrav - arbetsgalopp.
2. Kantig volt - vänd för vikt och diagonala hjälper. (ytterskänkel innertygel, innerskänkel yttertygel)
3. tempoväxlingar arbetsgalopp-mellangalopp
4. bogen in längslångsidan med tempoväxlingar och ändring av formen, jätteviktigt att hästen vill stretcha nacken framåt-nedåt men fortfarande bibehåller sin bärighet.
5. 20m volt- minska till 15 m- bryt av till strav minska till 10m- öka till 15 m fatta galopp öka till 20 osv.

samlande och rakriktande övningar:
6. fyrkanten och 90 gradersvändningar.
7. skritt-galopp övergångar, enkla byten
8. skolor, diagonala slutor- rid fram mot kortsidan i öppna.
9. tempoväxlingar samlad galopp-ökad galopp.
10. förvänd galopp med tempoväxlingar på olika linjer.

onsdag 30 juni 2010

Ur ridhandboken - sitsen

I Ridhandboken finns några gråmarkerade "kom ihåg" fält efter varje stycke som jag tänkte lägga upp här som en liten följetång. För er som inte har böckerna.
I första delen handlar det om sits osv.

"En välbalanserad och avspänd sits är en förutsättning för att ryttaren ska kunna ge korrekta hjälper och inverka rätt på hästen"

"Inom sitstyperna fins det olika grader av belastning eller avlastning av hästens rygg, beroende på situationen"

"Endast om ryttaren sitter avspänt och i balans, kan han ge skänkel och tygelhjälper oberoende av sina egna bålrörelser. Detta är en nödvändig förutsättning för att ryttaren ska kunna ge korrekta och effektiva hjälper."

"I lätt sits kan ryttaren särskilt väl anpassa sig efter hästens tyngdpunkt och efter tempot. Övergångarna mellan de olika graderna av avlastning är flytande."

"Knäna som ligger stadigt mot vulstren, underskänklarna som ligger kvar i sitt läge och de underifrån fjädrande hälarna utgör grunden för den lätta sitsen."

"Endast en ryttare som sitter i avslappnad balans kan ge korrekta hjälper. Endast korrekta och medvetna hjälper leder till att ryttaren skaffar sig en ryttarkänsla och därmed kan inverka på hästen på ett tillförlitligt sätt. Även den rutinerade ryttaren måste fortsätta att ständigt arbeta med sin sits."

söndag 27 juni 2010

Keep an open mind!


Att ha en sk. open mind eller ett öppet sinne vinner man på i längden. Jag tycker man ska akta sig för att "döma ut" olika former av ridsport som många gör. Det handlar ju fortfarande om hästar men bara olika skolor och sätt att förhålla oss till dem. Allt beror ju på vad man har för målsättning. Det enda jag vet är att jag tror vi har mycket att lära av varandra, exempelvis från western ridningen och inte minst horsemanship. Alla borde gå en kurs och få "hästkörkort" tycker jag... Har ni sett hur balanserade och avspända cowboysen sitter till häst? Jo det är dom ju också, styr det gör man med vikten. Hästarna är lugna och trygga i det språket inga konstigheter. Det finns akademisk ridning, tyvärr har jag extremt dålig koll på vad de pysslar med men jag är säker på att de har en och annan bra grej att tillföra de med.

Poängen med mitt resonemang är just att jag tycker att vi ska vara lite ödmjuka och istället ta tillfället i akt och ta in och inspireras av andra sätt att tänka men samtidigt skapa sig en uppfattning om vad man står för. Det finns många som sysslar med horsemanship och frihetsdressyr som helst förkastar klassisk dressyr. De har sett för mycket dålig ridning och fått nog. Jag förstår dem. Men samtidigt vet jag att man kan skapa total harmoni med klassisk dressyr också utan tvång. Likaså vet jag flera utövare som förkastat horsemanship med argumentet att man skulle "knäcka hästarna" för att sedan bygga upp dem. Jag vet det är otroligt dumt. Men det är det jag menar. Lite förståelse och respekt för att det finns olika sätt att tänka! Om vi kan lära oss av varandra istället så kommer vi längre!

Sen finns det givetvis de som inte vet vad de sysslar med inom alla grenar, men så är det ju alltid med allt. Det enda jag är helt säker på att jag står för är att det är hästens språk som gäller, vi kan inte lära hästarna att tänka som människor men vi kan lära oss att förstå dem, det är faktiskt vår skyldighet. Lika lite förtroende du och jag får för en chef/lärare som bestraffar oss får hästen för en en ledare/ryttare som brukar våld och bestraffning i inlärningen. Så -keep an open mind och bestäm dig för vilka grundfilosofier DU har!

lördag 26 juni 2010

Läsarfråga

Hej! Har en talangfull fjordhäst utb LA som nu ska debutera i LA:1. Tillsammans med tränaren arbetar vi i lösgjordhetens tecken för att därefter samla. Problemet är att hästen tappar intresset när det blir lite jobbigt och kan börja maska i galopparbetet. Orkar inte gå i bra form så länge i galopp. Dessutom svårt att fatta galopp från skritt, kan t o m komma bockningar när han tycker att det börjar bli nog. Jag jobbar mkt med galopparbete i skog, övergångar och tempoväxlingar. lite svårare att få till det i paddock dock. Han känns dessutom svår att få tillbaka från mellangalopp till kort galopp. Känns ibland som om jag sitter på en ångvält. tyvärr blir det ofta avbrott till trav..... Inser ju att det handlar om min inverkan och är tacksam för tips! Mvh Emma

SVAR:
Hej Emma! Kul att du skriver här. Att hästen tappar motivationen när det blir lite jobbigt ha vi nog alla varit med om. Det som är viktigt här är att tänka på att bygga upp hästen långsiktigt och lyssna på hästens signaler. Blir den trött är det viktigt att träna i intervaller med många skrittpauser snarare än långa tröttande pass. Tappar hästen bjudningen så måste du gå tillbaka till just det. Bjudning går före formen!! Att din häst börjar "maska" beror säkert på att hon/han inte orkar bära sig, alternativt inte förstår. Var tydlig så att inte dina hjälper "krockar". Så fort din häst tappar bjudningen måste du gå back to basics och renodla framåtdrivande och förhållande hjälper. I detta läget skulle jag ställa mig i fältsits och dra en repa längs långsidan tills dess att hästens egen vilja att röra sig framåt kommer.
Beröm massor så snart hästen bjuder. Efter det kan du succesivt fånga upp galoppen. MEN du måste alltid känna att du kan rida framåt närsomhelst!!! Öva sen tempoväxlingar. Tänk på att du aldrig kan samla utan bjudning (påskjut bakifrån)!

Att du jobbar henne i skogen är ju kanon, där får du nog mer naturlig bjudning. Så det handlar nog mest hon hans motivation! Tänk så här, hur ska du kunna göra paddocken/ridhuset till något kul? Tänk mer lek och bus som uppvärmning? Tänk också på att ha kul själv när du rider så att du inte blir arbetskompisen som klagar utan det som är rolig och motiverar. Slösa med berömmen!
Galopp-skritt är ganska krävande övergångar som kräver att du först löst själva grundproblematiken =bjudningen! Att hästen gör motstånd i en sådan fattning kan också bero på klämmande sadel, kollat nyligen?? Eller också blir det för mycket spänning i samband med fattningen. Tänk på att bara ha en bra avspänd skritt innan fattningen samt att han är eftergiven i innersidan, lägg sen till galoppfattningen lugnt och metodiskt, låt honom sortera benen själv, beröm när det blir galopp. Försök vara så avspänd som möjligt. Jag skulle annars rekommendera dig att göra många trav-galopp fattningar så att du får ordning på bärigheten och påskjutet innan du fokuserar så mycket på skritt övergångarna.

En bra övning kan vara att vara på en 20 m volt i fatta galopp, minska den till 15 m bryt av till trav minska till 10 m ut i till 15 m fatta galopp ut till 20 meter in till 15 bryt av till trav. Då får du hästen eftergiven i innersidan och lösgjord. tänk arbetsgalopp och arbetstrav arbeta med att övergångarna flyter in i varandra och att han hela tiden tänker framåt.

När du arbetar med tempoväxlingarna i galoppen så håll dig på en 20 m volt, driv först framåt, se till att hästen är ställd till galoppsidan och att han är eftergiven från innerskänkel till yttertygel. När du fångar upp galoppen driver du i takt med innerskänkel mot en förhållande yttergygel.(var noga med att tänka framåt med din innertygel, den får absolut inte backa!) Så snart du får rätt reaktioner spänn av! Väldigt viktigt att du kan förhålla och ge efter i samma språng. Tänk på att det du vill är att först driva språnget fram sen när du fångar upp vill du få höjd i språnget men fortfarande samma energi. Du måste här alltså tajma framåtdrivande och förhållande hjälper. Nöj dig med att han kommer tillbaka två språng sen direkt fram igen. Se hela tiden framför dig en film på näthinnan hur du vill att ni ska se ut!
Arbeta sen med delar ur programmet. Rid galoppdelen på olika sätt, exempelvis utan ökning, sen öka några steg ta tillbaka öka igen osv. Så att hans fokus är på vad du vill!

Fokusera på takten och balansen och att du ska göra det enkelt för honom. Gör skrittpauser ofta, där du gör en ny plan och berömmer honom. För minsta reaktion du får från honom i rätt riknting ska du berömma så att han förstår vad du vill!
Lycka till!

tisdag 22 juni 2010

Ridning som ger mig gåshud

Den här länken har jag tjatat om innan och har även i sidomenyn men jag vill bara påminna er om att kika igen, bläddra fram till Eva Möller. Det är ett sådant underbart samspel mellan häst och ryttare sådan kemi, fantastisk ryttare och fantastisk häst, Se hur Eva rider den över ryggen och lösgör hästen! Hör vad dom säger på den härliga tysk-engelskan, beskrivningen av hästen som "blyg och lite introvert" men att ryttaren ger den självförtroende och trygghet. Tror ni den är lätt att rida?....

http://www.clipmyhorse.de/mediacenter/show/2698/

Köp en ny!

Det finns ju ett aber med den här sporten. Den har fyra ben och FÖRSTÖR för oss. Vi som är födda GP ryttare hela bunten. Gudsgåva till ridsporten. du, jag och alla andra. Hade man bara haft en sådan där flashig rörlig häst då, eller den där hästen som seglar över vad som helst och aldrig river eller stannar dåååå. mmm. Då hade minsann jag också haft en chans. Då hade jag också kunnat rida Grand Prix. Det ser ju så lätt ut. Men då kan man ju så fiffigt sälja sin gamla dåliga häst och köpa en ny! Så bra! För det är ju så bäst häst vinner... det vet ju alla. ELLER???????????????????

Är det verkligen så? Är det ok att köpa och sälja hästar som de vore maskiner? Jag kan hålla med om att alla hästar inte är gjorda för att gå GP dressyr eller hoppning. Men jag är ännu mer säker på att inte alla ryttare heller har den kapaciteten. SÄRSKILLT de som inte insett att det handlar om RIDKONST, ridlära. Det är ingen som påstått att det är enkelt. De som inte har någon självkritik eller viljan att ständigt förbättra sin egen ridning. Är du en av dom som tycker att det är orättvist att vissa har rörliga hästar- Ja livet är orättvist. Men det är just den inställningen som inte tar dig någonstans. Det är knappast din det är fel på.

Men om vi ska se till verkligheten är det många i toppen som faktiskt inte är födda med silversked i munnen. Men som har varit talanger, arbetat sig fram, varit målinriktade och otroligt skickliga efter att ha suttit på otroligt många hästar, och har otroligt många timmar i sadeln med kvalificerad träning!! De har under åratal lärt sig konsten och sin ödmjukhet.

Jag är fullkomligt allergisk mot när folk skyller ifrån sig, är det inte hästen så är det tränaren, materialfel, och gud vet vad. Sen är det ju hela skadebiten. Visst kan man ha otur, idrottsmän kan ju få skador, och många hästar har det ena med det tredje, vissa grejer är medfött osv. Men när man ser hur ryttarna "förbrukar" hästar för att vi har så Jääävla bråttom så blir jag förbannad. Kan vi inte stanna upp och njuta vårt fantastiska hästliv? Kan vi inte börja respektera hästarna som de individer de är och uppmärksamma deras behov? Kan vi sluta och döva den dåliga självkänslan genom att köpa en NY flashig unghäst som ska förverkliga våra drömmar?

Nej någon häst kommer inte kunna förverkliga dina drömmar, det måste du göra själv. Om du har insett det så har du kommit långt! Därmed menar jag inte att det inte är ok att någonsin sälja sin häst, utan är endast kritisk till den allmänna uppfattningen om att hästen gör jobbet och inte ryttaren. Inlägget riktar sig INTE till någon specifik person.

måndag 21 juni 2010

Rätt drivteknik

Nu börjar rannsakan på riktigt efter tävlingen. Jag måste lägga lite energi på min drivteknik och fokusera ännu mer på att förfina skänkelhjälperna. Även om det blivit stor förbättring senaste månaderna i kvickheten för hjälperna så måste det ju bli ännu bättre. Det är otroligt vanligt fel att ryttaren driver med hälen och en uppdragen sådan. En sådan skänkel blir desutom långsam och klämmig. Varvid man får ett "klämmigt svar" från hästen. Långsamma bakben och spänning.

Det är olika hur känsliga hästarna är för "kläm" exempelvis min Wille är ju extrem känslig. Dock påverkar det även hästar som inte blir klämmiga men inte lika uppenbart. För att öva sin drivteknik handlar det mycket om att kunna spänna av i hela benet och använda rätt muskler när man driver.

När man böjjer på knät använder man baksidan av låret och då möter vaden hästens mage. Det är viktigt att man hela tiden har svikt ner i stigbygeln. Sen handlar den om att snabbt som ögat släppa trycket. Snabbare skänkel=snabbare eftergift.=snabbare bakben. Sen är det ju förfining. Kyra beskriver det väldigt bra i sin bot hur inverkan ska ske i flera steg för att bibehålla hästens känslighet. Det är som att åka på en spark först när sparken tappar fart sparkar man igång den igen. Man ska alltså inte förutsätta att hästen inte ska svara och "driva för säkerhets skull". Kolla hela tiden hur lätt tryck kan jag ge? sen ett kraftigare tryck sen spö/sporre. Det brukar räcka med spöt en gång sen har hästen förstått.

Mest effekt brukar det bli på de "lata" hästarna som oftast inte är lata utan snarare känsliga som blivit döva för att skydda sig själva. En vanlig anledning är också att hästen inte bär sig rätt och det är ett stort företag för den att få bakbenen att starta rörelsen.

Den bästa övningen jag har till detta är att rida på en hand längs fyrkanten med tyglarna i yttertygeln (endast lätt kontakt) Det brukar då visa sig om det är en lat eller känslig häst! Oftast det sistnämnda....
Så hem nu och öva drivtekniken! Det ska jag göra!!

fredag 18 juni 2010

Surfa på vågen- att vara mitt i

Ett uttryck jag stulit från Karin. Tycker det är så himla bra. Dels för att den beskriver hur man är i rörelsen (vågen) utan att vara framför eller bakom. Utan att "sitta mot" eller forcera. Att vara i jämnvikt, balans och släppa fram rörelsen. Detta gäller ju även exempelvis i hoppning. att vara i jämnvikt innan över och efter hindret. Eller i Galoppombytet- när hästen "tar dig med" in i den nya galoppen. Är du före finns det risk för att bytet blir efter bak, är du efter hämmar du ryggen i svävmomentet.

Att surfa på vågen får också mina tankar till att vara fokuserad och i ett "flow". Jag kan ju tillägga att jag aldrig testat detta men vi kan nog alla föreställa oss känslan. Att vara helt fokuserad avspänd men ändå med energi och rätt muskelavvägning. Vi tänker inte på vad vi gör, kroppen bara lyder tanken.

Kan vi rida så här? Jajamen. Men för att vara i jämnvikt med vågen, i balans på brädan måste vi ha just det. Balans. Ett återkommande begrepp, men otroligt viktigt. Det är mycket snack om bakbenen på hästen, inte lika mycket snack om just varför.
Jag kan svara här och nu. Balans. Rätt avvägning i hästens kropp när balans. Jag är dock ganska säker på att vi måste börja i en annan ände. Jo-VÅR balans. Den kan ALLTID bli bättre. Om jag får ge ett enda råd till alla ryttare som läser här så skulle det vara, träna dig själv på lina så ofta du kan och nöj dig inte. STAY HUNGRY för perfekt balans och följsamhet. Det kommer betala sig. Det handlar inte om att sitta rak i ryggen så att det ska se snyggt ut. Målet är ett annat, eller?
Målet är väl ändå total harmoni och samspel med hästen?

Så- spänn av och surfa på vågen!!

tisdag 15 juni 2010

Bra beskrivning på utbildningsskalan

Jag var inne på en jättebra sida som jag varmt kan rekomendera, där dressyrdomare och tränare Catarina Ytterlid gör en jättebra beskrivning av utbildningsskalan. Gå in och läs där!

http://www.chevaldressyr.se/index.php/dressyrtraening/utbildningsskalan

torsdag 3 juni 2010

slappna av!

Det är hela hemligheten. Avspänd spänst och genomsläpplighet. Ju mer du kan spänna av när du rider ju bättre kommer du att kunna komunicera med din häst. Tänk så här, hur vill du att hästen skal vara? Hur förstår hästen vad du vill? Jo-när du bekräftat med eftergift (då menar jag tygel, säte och skänkel). Oftast räcker det med att just spänna av. Omedelbart kommer du få svaret av hästen. Missförstå mig rätt jag är inte ute efter ett såsigt ekipage där hästen är hundra meter lång... Jag är ute efter en mottaglig ryttare och en mottaglig häst med 100 % förtroende och samspel. Tillsammans ska ni stråla. Tänk på när du sett ett riktigt bra ekipage på dressyrbanan, ett ekipage som berört och gett dig gåshud.. Har det varit en spänd ryttare och en spänd häst? Förmodligen inte... Snarare kanske är det som imponerar mest den 100% iga fokusen och hur ryttare och häst är i total harmoni, trivs och njuter av arbetet. Trivs med varann.

Om målet är att komma någonstans i närheten, måste vi förstå hur vi mest framgångsrikt får hästen avspänd och ambitiös, hur vi kan motivera den till att vilja göra sitt yttersta. Hur gör vi det då? Genom eftergift... om och om igen, bekräfta hästen och gör den till en "beröm fiskare". Spänn av. Njut var öppen för hästens signaler. Kräver du att hästen ska ge ge och ge så är det bara att försöka ge tillbaka. Vad ska vi ge då? Positiv energi och eftergift. Ju snabbare du kan ge efter ge snabbare kommer hästen att komunicera på samma sätt tillbaka. Förutse hela tiden hur hästen svarar genom att spänna av, om inte möt eventuell spänning med avspänning.

Jag blir så trött så jag döööör när folk pratar om hästarna hit och dit, skyller på hästen och heller inte kan ge erkännande till de ryttare som har framgång, hästen var ju så fin.... Självklart spelar hästmaterialet in alla hästar är inte elitidrottare men jag är av den bestämda åsikten att en skicklig ryttare kan få vilken hät som helst att i allafall prestera på toppen av sin kapacitet.

Det handlar om ryttaren och ryttarens vilja och hunger att bli ännu skickligare, lära sig mer och vara öppen för vad som hela tiden levereras från hästen. Kika på Edward Gaal och Tortilas, visst blir man bländad av hästens rörlighet, men titta lite närmare på andra saker, finns det något ovilligt spänt? Sitter Edward någonsin emot rörelsen och krampar?

Bloggintresserade