söndag 31 oktober 2010

Träningshelg och barnvaktande

Japp så kan man samanfatta helgen. Riktigt mysigt faktiskt!

Tänk balans i vändningen!

Efter en hektisk vecka med många nya elever så kommer jag åter att tänka på hur allt handlar om balansen. Vi strävar ju efter så bra balans som möjligt i hästen för att få den att bära så mycket som möjligt på sina bakben. När hästen kan bära sin ryttare i balans kan den också slappna av. Det är ju väldigt obehagligt att hela tiden ha dålig balans, viilket leder till spänning osv.

För att åstakomma god balans i hästen måste vi själva hitta balansen i sadeln. Detta är något alla ryttare aktivt skall arbeta med hela tiden. Bålstabilitet är A och O. Har vi stabilitet i mage och rygg kan vi släppa "klämmet" med benen och i stället få vikt ner i stigbyglarna. I alla situationer vill jag kunna känna bägge sittben i sadeln. Höften kan då släppa fram rörelsen istället för att forcera den. När vi har dena balansen skapar vi förutsättningarna för en bra hand.  En hand som är stängd och "tänker" i rikting mot hästens mun.

Ett stöd i munnen som hästen kan lita på är en förutsättning för att hästen skall vara genomsläppling för skänkeln. Backar handen ger vi hästen dubbla signaler och den reagerar då antingen med att ignorera hjälperna, bromsa eller spänna emot de obehagliga hjälperna. Vissa hästar blir istadiga och "dumma". Man kan också välja att kalla dem känsliga.

Ett vanligt fel vi ryttare gör är att när vi vill svänga så backar vi med innertygeln. hästen tappar då balansen eftersom vi då bromsar det yttrebakbenet som ska skjuta på så att innerbak kan bära. Den backande innerhanden resulterar också i att hästen just tappar balansen och ofta bromsar. Då vill ryttaren gasa med skänkeln vilket gör att hästen får dubbla signaler och gör allt för att hitta balansen. Mycket obehagligt för hästen.
Men hur ska man göra istället? Nr ett är att tänka att du inte kan gasa ur dålig balans. Det bästa är om vi kan vända så mycket för vikten som möjligt och hellre tänka stöd fram till bägge tyglar, ur det leda leka lätta med innertygel och driva med ytterskänkel på ytterbak.Yttertygel reglerar halsböjning och erbjuder ett stöd.

Om man tänker hur man gör när man cyklar och svänger så gasar man sällan in i svängen eller hur? Vi måste hela tiden vara i balans. Tänk takt och balans i varje steg in, genom och ur svängen. Ge heller efter en gång för mycket än en gång för lite! OCH backande innertygel är förbjudet!!! :-)

tisdag 26 oktober 2010

Vad är en genomsläpplig rygg??

Fick en läsarfråga om vad en genomsläpplig rygg var, så här kommer en lite omständig förklaring...

Hej klankis! Så bra att du frågar! Man talar om att hästen blir "genomsläpplig" som är målet med all dressyr. Då reagerar hästen för våra hjälper helt utan att spänna emot utan bara följer små inpulser spänstigt med avspänt likt en ballerina. Den är då lösgjord och helt med sin ryttare och komunikationen är optimal. När gasen och bromsen fungerar och man fint kan sätta samman hjälperna och sen rida nyanser mellan gas och broms som sedan leder till samling. Allt efter vi får påskjutet (bakbenen) att reagera genomsläppligt på vår skänkel måste hästen förtroendefullt söka stöd på bettet (då går hästen på tygeln). Mellan bakben och hästens mun har vi hästens rygg som inte nog kan poängteras vikten av. Ryggen skall vara som en "bro" och bära ryttaren med sviktande muskler. I det lösgörande arbetet vill vi få igång ryggen och så mycket ryggverksamhet som möjligt. Hela poängen med det lösgörande arbetet är att få så mycket gympa som möjligt för ryggen så att den kan bära oss ryttare utan att spänna emot oss. Ni kanske känner igen känslan när hästen "släpper ner" oss i ryggen och när man kan sitta och bara "guppa" fram?


När hästen är störd av något (ofta en dålig hand i form av glappande tygel etc) kommer den direkt att spänna sin rygg för att försvara sig mot obehaget. Har hästen en rörelsestörning är det också vanligt att den spänner ryggen, likaså om den har dålig balans reagerar den med spänning. Vissa hästar är mer benägna med spänna ryggen och får då ofta problem på sikt i form av muskelspänningar som i sin tur kan leda till kotledsinflammationer och andra sekundära problem. Som svar på din fråga kan man säga att en genomsläpplig rygg är en rygg som sviktar avspänt, ett betyg på att den är det, är exempelvis att du kan lägga ner hästen och att den villigt söker sig framåt-nedåt.

söndag 17 oktober 2010

uppvärmning

Vi kan inte springa 100 m på toppen av vår kapacitet utan att först ha syresatta muskler, eller hur?
Jag tror de flesta människor förstår att det är så, av någon anledning verkar vissa tro att hästen fungerar annorlunda. Med tanke på hur stora muskelgrupper som ska få blodgenomströmning så kan vi bara fundera en stund på hur logiskt det är att starta passet med exempelvis samlande övningar som skolor, galopp skritt övergångar osv. Sjukt nog håller väldigt många ryttare på så här trots att de rider på hyffsat hög nivå detta är smärtsamt för hästen.

Tittar man på proffsen (utanför Sveriges gränser) så talas det inte om annat än genomsläppliga ryggar, gymnastik och lösgjordhet som lägger grunden till träningen och hållbara hästar.

HA ALLTID EN PLAN FÖR UPPVÄRMINGEN!!!
Det är såå viktigt att alltid rida med en plan. Denna plan gör du upp efter din hästtyp men de första 20 minutrarna skall vara gymnastik i form av jogging. Lösgjorhet och genomsläpplig rygg är orden du ska ha i ditt huvud. Hästen skall känna att uppvärmningen är skön för kroppen och relativt kravlös. Att vara uppmuntrande själv brukar göra att det blir roligare för både digsjälv och din häst.

Lösgörande övningar kan vara:
-Trav LÄTTRIDNING på stora böjda linjer (serpentiner)  eller 20 m volter,
-Övergångar mella ARBETStrav till ARBETSgalopp samt arbetstrav och mellanskritt.
- Stå gärna i fältsits och rulla i galopp innanför spåret (för att hästen inte ska kunna gå på dubbla spår, räta in bogar på bakdelens spår).
-Tempoväxlingar mellan arbetstrav och mellantrav samt arbetsgalopp och mellangalopp.
-Skänkelvikning i skritt och trav på alla möjliga linjer.
- Framdelsvändningar

Värm olika hästtyper på olika sätt:

"nervpellen / pellan"

-Hästar med mycket nerv som lätt spänner sig och behöver lösgöras mycket mentalt, kan man arbeta med fördel mycket i skritt för att hästen blir uppmärksam på ryttraren och så att den känner sig trygg. Dessa hästar är ofta mycket känsliga för din sinnesstämning och är fullkomligt omöjliga att lösgöra om du själv inte är helt lösgjord i ditt sinne och din kropp. Arbeta med rätt bilder i huvudet och föreställ dig en bild på det du vill ha. Tänk att ni är i en "bubbla" och att du ska smitta hästen med din lösgjordhet.

- skrittarbete, med vändningar, framdelsvändningar, halter osv.
- övergångar mellan skritt och arbetstrav, med finare och finare hjälper.
- övergångar skritt-trav-, trav-galopp

Gör gärna ett mönster för denna hästtypen som den kan känna igen och bli trygg i. Det lönar sig inte minst på tävling. Ha alltid en plan. Med nervpellen är uppvärmningen avgörande för om du ska få ut något av passet eller inte. Efter uppvärmningen är det viktigt att lägga in skrittpaus. Man märker inte på samma sätt när nervpellen behöver vila.

"Sömngångaren"

Har igentligen minst lika stort behov av uppvärmning som nervpellen. Men eftersom denna häst ofta är med mentalt på ett annat sätt så tror ryttaren ofta att man ska "få igång" hästen genom att "stressa" den framåt och driver som en galning, vilket garanterat får motsatt effekt. Denna hästtyp har ofta lägre energinivå som utgångsläge vilket betyder att den verkligen behöver gå ut ganska lugnt för att pumpen ska få runt allt blod till musklerna. Tänk bjudning med låt bli skänklarna så mycket som möjligt. Sömngångaren kan lätt bli klämmig.

-jogging i lättridning innanför spåret, i lugn takt. (bli inte stressad om det går för långsamt men se till att du bestämmer takten)
- Galopp innanför spåret i fältsits,
- tempoväxlingar i galopp mellan arbetsgalopp och mellangalopp.
- tempoväxlingar i trav mellan trav -arbetstrav (tänk takt och balans i varje steg)
- Stora kantiga volter
-skänkelvikning på volt (tre steg i taget)

Var jätte noga med att rida sömngångaren med minimala hjälper, men att syftet är att få igång bjudningen.
Arbeta sedan resten av passet med korta intervaller med "kvickhet" som ledord.

Lägg dessa 20 minuter alltid på dessa övningar, och samla på bra övningar efter din hästs behov. Enligt exempelvis Klaus Balkenhol är uppvärmningen heelt avgörande. Lägg en skrittpaus efter uppvärmning och arbeta hästen sen med rakriktande och samlande övningar (under förutsättning att hästen blev lösgjord) lägg gärna ner hästen mitt i det samlande arbetet som en kontroll att du verkligen har eftergiven rygg.
Avsluta med att jogga ner hästen och skritta av. Lycka till!

Stå i stigbyglarna!

Tänkte skriva lite om hur viktigt det är att hitta rätt balanspunkter på hästryggen. Allt för ofta ser man hur ryttare sitter ner aldeles för mycket och för tidigt och tröttar ut spända ryggar. Vi är för dåliga på att inverka på hästarna effektivt under lättridning och för all del i lätt sits.

När man sedan (när hästen är uppvärmd och börjar bli lösgjord) skall arbeta hästen och sitta ner i trav och galopp skall du fortsätta att balansera i stigbyglarna. Det ska vara ett ständigt tryck i stigbygeln och foten skall svikta och på så sätt hamnar man också i rätt drivmoment.

Ett väldigt vanligt fel som resulterar i många följdfel är att ryttaren "klämmer" med över och underskänkel och då trycker på hästens mage i varje steg. Skulle du vilja ha någon bredvid dig hela tiden som puttade på dig varje steg du tog och sa -gå -gå -gå-gå -gå  osv. ? Ganska tjatit och väldigt obehagligt.
De flesta hästar reagerar mot en "klämmig skänkel" genom att klämma tillbaka och i de flesta fall bromsa eller springa iväg och spänna sig. Hur hästen än reagerar så trubbar vi av dem och gör hela ridpasset ganska obehagligt.

Ofta är ryttaren helt omedveten om detta, men det påverkar hästen så otroligt mycket. Om man ser till att istället fokuserar på att hela tiden ha balans ner i stigbyglarna så behöver man inte längre hålla balansen genom att klämma med benen och jag kan lova att den lata hästen kommer att visa en ny sida.
Se till att verkligen släppa benen helt från hästens sida och tänk istället när du driver att du ska "puffa" på hästen. Är den helt avtrubbad av flera års klämmig skänkel så får man ju kanske arbeta in den "nya" drivtekniken genom att exempelvis ha en spö att förstärka "puffen" med.

Ju snabbare din skänkel kan försvinna från hästen desto bättre balans kommer du att få, och hästen kommer koppla skänkeln istället att reagera snabbt för att få belöningen "eftergiften" som då dominerar och vi får en positiv spiral.

Så även om du inte upplever att du har problem med dessa bitar så kan man alltid förbättra sin drivteknik och få hästen att fiska efter den sköna eftergiften. Då kan vi sen aktviera bakben osv, som är vår ständiga kamp. Det finns inga genvägar, vi måste alltid vara ute efter att förbättra vår inverkan!

Ps. Har du tillgång till att bli longerad för balansträning så är den bästa övningen att lyfta knäna eller cykla med benen för att balansera på sittbenen och komma bort med benen!

Good luck!

Bloggintresserade