tisdag 28 december 2010

Rid med eftergift

Tänkte skriva lite kortfattat om eftergiften. Att kunna ge efter utan att bli slapp och långsam, ja det är ju det som är frågan. Det handlar återigen om att ha ett mål och veta vad man vill. Då är jag tydlig gentemot migsjälv och min häst och skapar trygghet.

Jag tar ett enkelt exempel: Jag vill att hästen skall gå in i skritt från halt. Hur vill jag att hästen skall reagera? Jo att den ska söka min hand och lugnt med bjudning från första steg gå framåt. Hur ska hästen veta att det är så jag vill att den ska göra detta? -Jo den måste få information och få pröva sig fram och bli bekräftad när den gör rätt snarare än bannad när den inte förstår.

Bästa sättet är alltså att med en mjuk kontakt på tygeln, ett avspänt säte ge hästen en kvick "nudd" med skänkeln. Om hästen reagerar som jag vill ger jag den eftergift genom att slappna av i skänkel (det har jag redan gjort efter nudden) ge efter och möjligt ännu mer i sätet samt följa med fram med handen något för att få hästen att sträcka sin nos med bibehållen kontakt.

Får vi ingen respons på vår "nudd med skänkeln" får vi upprepa hjälpen någon kraftigare för att sedan belöna med eftergift. Vill du ha kvick respons av bakbenen ska skänkeltrycket vara kvickt och distinkt. Så här får man hästen att öppna sin känslighet och bli "berömfiskare" en fiskare efter eftergiften och komfortzonen.

Om du viskar kommer jag anstränga mig för att lyssna (särskilt om det är något roligt du ska berätta, men det är det alltid eftersom du är så rolig, härlig och trygg) Skriker du och gapar elaka saker däremot kommer jag att hålla för öronen, bli sur, apatisk eller rädd beroende på vilken personlighet jag har.




video med Reiner Klimke

torsdag 23 december 2010

Rid med nosen fram!

Tänk att det är ett spdant "inrotat" begrepp att till varje pris tvinga ner hästens huvud och därmed även ofta med följd av hästen viker in huvudet. Den stora väsentliga skillnaden, är faktiskt hästens förtroende för sin ryttare. När vi tvingar in hästens huvud tar vi bort dess försvar. Hästen är på mycket svår att lösgöra inte minst mentalt. Men det är ju ofta den lätta vägen, eftersom de andra alternativet: ett förtroende från hästens sida där den söker ryttarens hand kräver betydligt mer skicklighet och känsla från ryttaren. Framförallt krävs det av ryttaren att hon eller han ska vilja förstå sin häst och "ge" sin kropp och själ. En deltiden häst kommer instinktivt "protestera" när ryttaren tar tyglarna. Den kommer antingen vika in huvudet (för att komma undan handen) eller dra upp huvudet och trycka emot för att försvara sig. Kan vi tänka oss in lite i hästens situation? Munnen är av kött och blod! Tänk på hur du introducerar din kontakt ned hästens mun. TAR du tyglarna(roffar åt dig dom) eller smyger du upp dom och lugnt bara erbjuder en följsam kontakt? När hästen förtoendefullt söker ryttarens hand kommer nosen vara längst fram, ryttaren kan då driva hästen bakifrån till stöden. Kom ihåg att för lite stöd är lika fel som för mycket. Dvs hästen ska varken hamna framför eller bakom stödet. Hösten ska söka ryttaren erbjuda och tillåta.

onsdag 22 december 2010

vinterbild


I brist på annat kommer lägger jag upp en bild på mig o Zabin här, en fin vinterdag på väg mot ridhuset.

måndag 13 december 2010

Planeringen är A & 0

Har du idétorka när du går till ridhuset?? Dåhar du förmodligen för få verktyg i din låda och behöver planera bättre!! Då blir träningen roligare och mer effektiv.
Förts behöver man ett träningsupplägg. För hästen behöver räningen trappas upp och trappas ned om den ska fungera som bäst. Exempelvis kanske du rider ut två-tre dagar i veckan och dressyr fyra med ibland en vilodag. Det beror ju på vad man har för mål med sin häst och träning. Generellt sätt är ju en allsidig träning det bästa för hästen, dels för "huvudet" och kroppen.

Jag hävdar också att det "ingår" i ryttarens utbildning att hoppa. Det behöver inte vara avancerat men bra att "leka lite" få renodla hjälperna utan att "krångla till det" och släppa lite på kontrollen. Att longera/tömköra hästen en dag i veckan eller i vissa fall som en del i uppvärmningen är också jättebra och ett tillfälle att se sin häst från marken.

Så här kan min vecka se ut på Wille: Mån: dressyr lösgörande kortare pass. Tis: Dressyr Ons: uteritt Torsdag: dressyr Fredag: lösgörande dressyr Lördag: Uteritt Söndag: longering/dressyr.

Sen kan givetvis planen se olika ut från vecka till vecka beroende på ens övriga liv, men det är viktigt att man får en bra balans och kontinuitet i träningen för att det ska bli roligt för både häst och ryttare. Själv varierar jag "intensiteten i passet" och ibland rider jag också relativt kravlöst i ridhuset.

PLANEN FÖR RIDPASSET:
Ett vanligt dressyrpass för en häst i god kondition lägger jag upp med Ca 20 min uppvärmining och lösgörande övningar. 20-30 min arbete med samlande övningar, rörelser osv med inräknade skrittpauser. 5 min nedläggning i trav och sedan avskrittning 10 min. Ett sådant pass rider jag 2-3 dagar i veckan.

I Willes fall blir det minst 10 min lösgörande galopparbete (arbetsgalopp-mellangalopp)
Trav med lättridning, skrittarbete. Jag börjar alltid passet kravlöst. Då får jag en mycket bättre inställning hos min häst. DOCK ska hästen alltid bära sig i balans från första steg.
Övningar jag gör i uppvärmingen är trav innanför spåret med nyanser mellan arbetstrav och mellantrav. Skänkelvikningar in och ut till spåret med flyt och bjudning. Stora volter (max två varv) Övergångar arbetstrav -arbetsgalopp. Skänkelvikning på volten tre steg tillbaka tre steg.
Skänkelvikning i skritt på volten- in i framdelsvändning fram och samma åt andra hållet.

Jag försöker göra uppvärmningen rolig och ser till att rida med ett leende på läpparna, hästen känner det, det kan jag lova! Sen rullar jag gärna runt i galopp längs frykanten och gör tempoväxlingar mellan arbetsgalopp och mellangalopp. Jag är jättenoga då med att räta in framdelen på bakdelensspår. I galoppen skall hästen spåra men alltid vara ställd till galoppsidan. Mitt mål med denna övningen är att hästen ska bjuda framåt och få igång så mycket ryggverksamhet och påskjut som möjligt. När jag känner att Wille bjuder, frustar och känns lösgjord tar jag en skritt paus medan jag tänker igenom vad jag vill få ut av passet.

Ett exempel kan vara att jag vill fokusera på att förbättra skolorna. Jag inleder det "samlande arbetet" genom att kontrollera övergångarna. Gör ett par trav skritt övergångar på böjt spår för att sedan göra övergångar arbetstrav-samlad trav i båda varv. Jag går sedan vidare till galopp-skritt och temopväxlingar mellan samladgalopp till arbetsgalopp.
Efter arbetar jag med öppnor med tempoväxlingar längs långsidan med 8 m volter åt båda håll. Rider sedan öppnor på andra linjer såsom medellinjen med växlingar öppna, förvänd sluta. Rider tempoväxlingar (samladtrav-arbetstrav)i öppnorna med bibehållet flyt.
Sedan arbetar jag med slutorna och arbetar med tempoväxlingar och kontrollerar att jag kan rida hästens nacke var jag vill. En bra övning är att rida skänkelvikning till X och sedan tillbaka i diagonal sluta. Jag harvar aldrig för länge med samma övning och lägger in korta skrittpauser ofta. Rider jag mycket samling, är jag noga att kontrollera att jag kan rida nosen framåt nedåt säkert 5 ggr per pass för att förbättra schwungen.

Efter det kanske vi arbetar med galoppen. Jag kontrollerar galopp-skritt och gör någon galopp-trav övergång också för att kontrollera att jag har koll på ryggen. (rider man mycket samlande arbete är det lätt att spänst blir spänning och att hästen får svårt för galopp-trav)Sedan gör jag lite olika övningar i galopp. Med exempelvis fyrkanten och 90 graders vändningar i samlad galopp, enkla byten innanför spåret. och byten på olika linjer. Hela tiden anpassar jag övningarna beroende på vad jag vill förbättra. Känns inte Wille helt hundra så går jag tillbaka till lösgörande arbete och övergångar och försöker hitta "roten till det onda" och fokusera på det. Det viktiga då är att man kan identifiera problemet och reda ut det. Har man svårt att göra det ska man ha en dialog med sin tränare hur man dels kan lägga upp träningen och vilka övningar som passar för att förbättra svagheterna.

Viktigast av allt är att både du och hästen har kul och att man har rimliga krav så att förmåga och krav är i balans. Sätter man för höga krav blir man aldrig nöjd och då får sällan bra resultat! Det bästa är när man själv kan förbättra sin inverkan och ser resultaten från det.
Att man har rätt inställning och rider för att det är en rolig utmaning att lära sig denna svåra konst!

onsdag 8 december 2010

Den röda tråden i häst och ryttarutbildning- därför behöver vi utbildningsskalan

Jag kan inte tala nog om detta ämne... so here I go again... Jag fick nyligen en fråga av en läsare angående var den röda tråden är. Det finns bara ett svar på den frågan : utbildningsskalan är den röda tråden inom klassisk dressyr. Låt ingen gammal "självlärd" dressyrkärring/gubbe säga något annat!!!

I sverige är vi så himla stressade om vad HÄSTEN ska lära sig när den är tre, fyra , fem, sex osv. Vi har helt missat att ridning är en KONST och någon VI ska lära oss. VI ska lära oss att förstå hästen inte tvärtom. Många förväxlar därför utbildningsskalan med olika moment hästen ska lära sig i olika åldrar, detta är alltså fel.

Utbildningsskalan är ett system med sex punkter inbördes beroende av varandra indelade i tre kategorier.

grundläggande fas / utveckling av påskjut / utveckling av bärkraft.

I denna ordning rider man varje pass. Av någon anledning vill vi människor ständigt hitta genvägar och quickfix. Det är som att strunta i att lära sig plus och minus och gå direkt på ekvationerna i matematik. Allt för ofta ser man hur folk sätter sig ner på spända ryggar och rider hästarna "framifrån och bak" genom att samla hästarna innan de är lösgjorda.

Hur ska man då kunna följa utbildningsskalan vid varje pass?
Först måste man förstå teorin bakom och veta exempelvis vilka övningar som är lösgörande osv.
Man måste förstå vad som är påskjut och bärkraft, skillnaden mellan rakriktning och rakställning samt hur man utvecklar hästens schwung samt hur man gör en riktig halvhalt.

Har man inte kommit så långt i sin ridutbildning skall man fokusera enbart på den

grundläggande fasen:

1. takt
2. lösgjordhet
3. kontakt/stöd

Lösgjordhet är det största utbildningsmålet, när hästen är psykiskt och fysiskt lösgjord. suger den på bettet, frustar, bär sin svans med harmoniska rörelser är avspänd men vaken och helt fokuserad på sin ryttare. Den är eftergiven i sidorna och bjuder framåt. Den bär sin kropp i balans. För att kunna lösgöra din häst krävs att ryttaren erbjuder ett följsamt stöd som aldrig glappar men där hästen ändå känner sig fri genom en gummibandsliknande kontakt. Läs mer om lösgordhet för att se vilka övningar som är lösgörande. En förutsättning för att vi ska kunna påverka hästens balans riktigt skall vi själva ha koll på vår kropp och följa hästen utan att störa den osv.

utveckling av påskjut:

2. lösgjordhet
3. kontakt/stöd
4. schwung
5. rakriktning

Som ni ser här, upprepar sig punkt 3, 4, detta för att vi nu ska kunna gasa motorn(bakbenen) in i en sviktande hand som tänker rikning mot munnen. Ur lösgjordheten utvecklas schwung genom optimal ryggverksamhet (ryggen sviktar) och ur rakriktningen får vi bättre och bättre balans i hästen vilket gör att den får mer kraft att skjuta på med sina bakben.

Utveckling av bärkraft:

4.schwung
5.rakriktning
6.samling

Ur påtskjutet utvecklas bärighet genom schwungen och samlingen får vi bärkraft då hästen vinklar sina bakben och kraften går uppåt istället för framåt.
För att samla en häst korrekt krävs alltså alltid lösgjordhet rakrikning och schwung.
För att lösgöra krävs takt och (mycket viktigt) stöd och kontakt.

1.takt 2.lösgjordhet 3.stöd 4.schwung 5.rakriktning 6.samling

Jag är principiellt emot att man byter plats i skalan, men jag tycker att ryttarens hand är så viktig att jag skulle kunna sätta stöd, kontakt på första eller andra plats. Jag hävdar nämligen att det i många fall är svårt att lösgöra en häst utan ryttaren erbjuder ett tryggt stöd.

Inspiration, visst är det vackert?

Träningar- tänk på uppvärmningen

Söndagen ägnade jag i ridhus. Först hemma med Sara och Rocket. Sara har gjort stora framsteg och klarar numera av att lösa en hel del problem på egen hand. Men när vi skulle börja med lektionen förklarade hon att Rocket hade "bråkdag" han hade sparkat i sargen och varit sur som ättika. Då brukar jag hoppa upp och försöka lösa det så att hon sedan kan avsluta. Rocket är jättekänslig och ganska dominant. I detta fall tror jag bråket berodde på för mycket energi i kombination med att han kände sig stel och eländig i kroppen. På grund av vädret och att han inte sprungit av sig i hagen på grund av klampar osv.

Jag rådde Sara då att värma upp honom på linan i fortsättningen så att han lungt få bli varm i kroppen utan ryttare på ryggen. Uppvärmningen är A och O. Efter att jag ridit honom en stund och lösgjort honom vart han glad igen. Om en häst är "bråkig" är det viktigt att tänka ett steg längre vad det kan bero på. Ofta är det en kombination av olika saker men väldigt ofta har hästen ont.
Visst kan det vara ren olydnad men även olydnaden har sina förklaringar.
I mina ögon har ryttaren då inte förtjänat sitt ledarskap i form av förtroende och respekt. Det handlar inte om att "mjäka" med hästarna men att vara tydlig men samtidigt trygg. Att visa att den "lätta vägen" är din väg. Att vara konsikvent, givetvis ska du no matter what få igenom din vilja, men du ska först be snällt en gång och bekräfta hästen när den gör rätt. Hästen ska VÅGA lämna över sig i dina händer. Är du en trygg ledare som fattar rätt beslut för hästens "överlevnad"??

Det är inte lätt det där men det är viktigt att tänka i de banorna. I Sara och Rockets fall kan hon undvika dessa konflikter genom att hon "mjukstartar" honom. Kanske jogga honom inspänd på linan i 10 min. Skritta honom länge så att han är helt med på noterna innan traven. känner han sig frisk och stark i kroppen kommer han ha en annan inställning till arbetet i ridhuset.
Sen handlar det bara om att fortsätta lösgöra honom, sen blir allt enkelt.

I slutet blev han i allafall jättefin och Sara red runt på en eftergiven och nöjd Rocket.

Bloggintresserade